Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
 Bild: Ernst Henry Photography
Bild: Ernst Henry Photography

Håkan Boström: Svensk historia ska inte vara inlåst

Kungliga Bibliotekets digitaliserade tidningsarkiv är en guldgruva för den som vill förstå 1900-talets historia. Regeringen bör se till att en uppgörelse med copyrightinnehavarna för att göra arkivet tillgängligt för allmänheten i hela Sverige blir möjlig.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Som journalist skriver man för morgondagen, inte för evigheten, instruerade mig en av mina första chefer. Ett gott råd till en ung vikarie med prestationsångest. Doften av trycksvärta stod länge som en kontrastrik symbol för fart och rykande aktualitet – en motsats till de dammiga gamla böckerna på biblioteken.

Men tidningstext är inte bara en dagsfärsk vara. Den kan faktiskt bli intressantare med några år på nacken. Tidningar från tidigare decennier är en av de bästa källor vi har för att förstå gårdagens samhälle, och därmed också få perspektiv på vårt eget.

Inte sällan slås man av hur närvarande de stora historiska händelserna är på sidorna, men ännu mer intressant är kanske de bortglömda perspektiven och debatterna, de idag omöjliga åsikterna och de lokala personligheter och händelser som sedan länge glömts bort.

Tidningsarkiv är en guldgruva inte bara för forskare, utan även för allmänhet och skolbarn. Eller rättare sagt de skulle kunna vara en guldgruva för allmänhet och skolbarn. Kungliga biblioteket (KB) i Stockholm har ett fantastiskt digitalt tidningsarkiv, med över 900 titlar som täcker 400 år av svensk historia, från 1600-talet till idag.

Det rör sig om 27 miljoner tidningssidor och är också sökbart ner på enskilda ord. Det arbete som lagts ned från bibliotekets sida att digitalisera detta material är enormt.

Det finns bara ett problem. Arkivet är av upphovsrättsliga skäl låst för allt material som publicerats de senaste 115 åren. Under april och maj gjordes ett undantag då arkivet öppnades digitalt i sin helhet för allmänheten, tack vare en tillfällig licens från upphovsrättsorganisationen ”Bonus Copyright Access”.

Från och med denna vecka måste man dock åter ta sig till speciella datorer som bara finns på bibliotek på vissa orter (däribland lyckligtvis Göteborg) för att komma åt arkivets låsta del. Inte ens forskare kan komma åt det från sina egna datorer.

Ordningen är orimlig. Att kunna läsa gamla dagstidningar är till att börja med något annat än att sprida och använda materialet kommersiellt. De 115 åren täcker i stort sett in hela Sveriges 1900-talshistoria. Sveriges befolkning borde ha rätt att ta del av sin egen historia när möjligheten finns. Kunskapsintresset borde uppenbart väga tyngre än en så nitiskt hållen upphovsrätt. Det är till och med svårt att se vilka ekonomiska intressen som värnas av dagens ordning.

Sveriges släktforskarförbund hör till dem som protesterat och krävt en framflyttning av gränsen till år 2000 – det vill säga att göra hela 1900-talet tillgängligt. Det förefaller på alla sätt och vis en rimlig avvägning mot de kommersiella intressen som ändå kan finnas av att ta betalt för tillgång till de senaste årens artiklar. Tidningsmaterial äldre än 20 år är primärt att betrakta som historia.

Om det nu var möjligt att skapa en licens för april och maj som tillgängliggjorde arkivet, borde det också gå att hitta en permanent lösning. Ett tungt ansvar faller på ”Bonus Copyright Access” att vara konstruktiva. Men ytterst är det en fråga för regeringen att se till att det finns ekonomiska och juridiska förutsättningar för att ett avtal kommer till stånd.