Knappt två dygn tog det innan liberala skribenter började gå till angrepp mot Sven Wollters eftermäle. Eftersom Sven inte bara var en fantastisk skådespelare utan också medlem i Kommunistiska Partiet får han inte vila i frid.
Det är märkligt hur en ideologi som har varit dödförklarad i 30 år kan vara så provocerande. Kanske är det för att kapitalismen fortfarande leder till fattigdom, krig och klimatkris för majoriteten av världens befolkning.
Inte ens i Sverige, ett av världens rikaste länder, klarar kapitalismen av att ge ungdomar en fungerande skola, arbetare trygghet eller äldre en värdig ålderdom. Eftersom kapitalismen inte levererar måste vi vaccineras mot idéer om ett annat ekonomiskt system. Kommunismen måste likställas med diktatur.
Till liberalernas förtret biter inte vaccinet riktigt. I en undersökning från 2019 svarade en majoritet av de äldre i bland annat Ungern och Tjeckien att vanligt folk inte tjänat på övergången från socialism till kapitalism.
Betyder det att allt var frid och fröjd i öst? Knappast. Med korruption och brist på demokrati var dessa länder verkligen inga ”marxist-leninistiska paradis”, som Adam Cwejman skriver.
Snarare säger siffrorna något om den usla kapitalismen.
Idag har vi erfarenheten, kunskapen och resurserna att skapa ett nytt och bättre samhälle. Och inte bara är det möjligt, det är helt nödvändigt.
Sven Wollter var ingen diktaturförespråkare. Han trodde på rättvisa, jämlikhet och solidaritet. På frihet från svält, fattigdom och otrygghet. Han var älskad av svenska folket, inte trots utan för att han hade ett rött hjärta.
Eller som Sven själv uttryckte det i vår tidning Proletären 2006:
”Hur kan någon människa blunda det är storbolagens fria härjande överallt där det finns minsta vinst att vinna, som skapar hunger, sjukdomar och massdöd överallt på vår jord? Fram för allt i den fattiga världen, men inte bara där. Hur kan man se detta och inte vilja göra något åt det? Då måste vi börja med oss själva här och nu.
Därför är jag kommunist.”
Povel Johansson, Lokförare och ordförande i Kommunistiska partiet
Adam Cwejman svarar:
För att skyla över folkmord, tortyr, diktatur, etnisk rensning som pågick i decennier med kommunistiskt förtecken (och som ursäktades, slätades över eller bortförklarades av Johanssons parti och dess anhängare) använder sig dagens kommunister av tre tekniker.
Samtliga finns representerade i Johanssons text.
Den första är att Östblocket inte stod för ”riktig” marxism-leninism. Ett bekvämt sätt att flytta kriteriet för vad som överhuvudtaget kan betraktas som faktiskt existerande kommunism. En sådant fint är meningslös eftersom det inte är ideologiska teorier som är föremål för min kritik utan hur de tillämpas i praktiken. Och om det nu inte var riktig marxism-leninism, varför har inte det Kommunistiska partiet under alla dessa år varit svurna fiender till de kommunistiska regimerna, som drog deras idéer i smutsen, i stället för att ursäkta dem?
Det andra försvaret är att i stället peka bort: Men du då! Och hänvisa till marknadsekonomi och kapitalism. Som, trots att systemet uppenbarligen - likt alla andra samhällsbärande system - innebär ojämlikhet har varit direkt bidragande till den största välståndsökningen i mänsklighetens historia.
Det tredje, och detta är egentligen mest beklämmande, är att aldrig tillstå att man faktiskt har stött (och stödjer) regimer som har fruktansvärda brott mot mänskligheten på sitt samvete. Det spelar ingen roll hur mycket man brinner för jämlikhet om man som en del i detta engagemang har agerat apologet åt regimer som i jämlikhetens namn trampat på varenda mänsklighet frihet och rättighet som existerar.