Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Kronan faller i värde. Ändå ökar inte exporten. Bild: JESSICA GOW / TT

Svagt stormskydd i den svenska ekonomin

Den svaga svenska kronkursen döljer underliggande produktivitetsproblem i den svenska ekonomin. Nödvändiga strukturreformer uteblir.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Har finanskrisen från 2008 till slut slagit till i Sverige? Rubriken på affärssajten Bloomberg väcker en intressant frågeställning. För tio år sedan tog sig Sverige igenom stormen bättre än de allra flesta. Stabila statsfinanser, sund finanspolitik och statstjänstemän med erfarenheter från 1990-talskrisen var viktiga förklaringar.

Nu finns tecken på att vinden har vänt. Dagsläget är visserligen inte krisartat. Men det finns flera varningstecken på att något inte står rätt till i ekonomin. Att många kommuner trots högkonjunktur har svag ekonomi, däribland Göteborg, som Adam Cwejman skrev om på ledarsidan nyligen, är ett sådant. Kronan nådde nyligen sin lägsta växelkurs mot euron på över ett decennium. Vår tillväxt per capita är bland de lägsta i Europa. Arbetslösheten är inte historiskt hög, men tudelningen på arbetsmarknaden är stor. I särskilt utsatta grupper, som nyanlända och unga utan gymnasieutbildning, är utanförskapet enormt.

Att kronan är svag, och att vi därmed får mindre för det vi handlar för, skyller man ofta Riksbanken för. Den svenska penningpolitiken sedan finanskrisen har varit mer expansiv än omvärldens. Riksbankschef Stefan Ingves får definitivt bära en del av det oket.

Dessutom finns det tecken på att penningpolitiken skapat ännu mer problem. När kronan är svag betyder det inte bara att vi blir fattigare, utan att svenska varor blir billigare i omvärlden. Det normala är därför att exporten ökar när kronkursen går ner, och ger ekonomin ny fart. Det var bland annat därför det var så lockande för politiker att devalvera, på den tiden växelkursen var fast.

Nu är det marknaden som styr kronans köpkraft, men det finns ändå likheter med 1980-talets devalveringar. Trots att kronan tappat kraftigt mot både euron och den amerikanska dollarn de senaste åren – i mitten på 2012 kostade en euro 8,35 kr och en dollar 6,53, att jämföra med 10,80 och 9,60 idag – har exporten legat förhållandevis stabilt på drygt 30 procent av BNP.

Varför säljer vi inte mer varor till utlandet trots att kronan tappat en femtedel av sitt värde? Det lika enkla som sorgliga svaret tycks vara att vi, precis som på 1980-talet, förlorat en del av vår konkurrenskraft. I Bloomberg-artikeln pekar man på att Sveriges arbetskraftskostnader – det vill säga löner och sociala avgifter – stigit drastiskt de senaste åren, vilket bekräftas av siffror från Eurostat. Fram till 2011 hade Sverige samma utveckling som EU i stort. Sedan dess har de svenska företagens kostnader stuckit iväg. Bland EU-länderna är det numera bara Danmark, Luxemburg och Belgien som ligger över, och i samtliga fall beror det på att löneläget är högre. Sverige spelar i en egen liga när det gäller skatter och sociala avgifter.

Det är något som går emot idén med den svenska lönemodellen. Sedan industriavtalet tecknades 1997 är den exporterande industrin vägledande för avtalsrörelserna. Tanken är att ingen bransch ska ha en löneutveckling som överskrider industrins, just eftersom den svenska konkurrenskraften då undermineras. Men när den svaga kronan “dopar” villkoren för den exporterande industrin sätts lönemärket för högt i relation till produktiviteten. Lönerna stiger mer än förmågan att producera, och företagen – i förlängningen tillväxten – får betala priset.

På samma sätt som under 80-talets devalveringar gör den svaga växelkursen dessutom att trycket på strukturomvandlingar och effektiviseringar minskar.

Samtidigt kan inte penningpolitiken få hela skulden. Ytterst handlar problemen i den svenska politiken om företagens förutsättningar att producera och växa. Fyra år av rödgrönt ointresse, som dessutom föregicks av fyra år av en stampande Alliansregering, har inte gjort näringslivet några tjänster. Skattesystemet och arbetsmarknaden har stora reformbehov.

En del av det kan åstadkommas inom ramen för Januariöverenskommelsen mellan S, MP, C och L. Men Socialdemokraterna håller emot i många skattefrågor, mot enkla jobb och kring förändrad arbetsrätt. Blir strukturreformerna tillräckligt stora för att vända utvecklingen? När nya stormvindar blåser upp är tyvärr känslan att Sveriges vindskydd fungerar betydligt sämre än för tio år sedan.