Efter att den så kallade muthärvan i kommunala förvaltningar och bolag länge förföljt kommunstyrelsen gjorde man i december 2011 det varje handlingskraftig politisk församling i en sådan situation gör: Man tillsatte en kommission. Den leddes av statsvetarprofessorn Erik Amnå och fick uppdraget att ta reda på om ”något särskilt skapat grogrund för oegentligheter i Göteborg.”
Ett och ett halvt år senare presenterades slutbetänkandet ”Tillitens gränser”. I korthet löd slutsatsen att det var den så kallade Göteborgsandans fel. Man hade visserligen inte funnit några direkta kopplingar till de faktiska skandalerna, men menade ändå att politiskt samförstånd, informella beslutsvägar och täta kontakter mellan politik och näringsliv indirekt hade underlättat mygel. Andan personifierades enligt rapporten av den tidigare kommunstyrelseordföranden Göran Johansson.
Med dessa slutsatser var de flesta nöjda. Oppositionen kunde skylla på en socialdemokrat, och socialdemokraterna kunde i sin tur peka på att syndabocken Johansson redan avgått. Rapporten blev inte särskilt obekväm för någon.
Dessvärre är underlaget för kommissionens slutsatser mycket svagt. Trots att huvudfrågan till sin natur är jämförande studerades inte några andra kommuner på allvar. Hur ska man då kunna veta om den så kallade Göteborgsandan verkligen är utmärkande för just Göteborg?
I en annan enkätundersökning med alla Sveriges kommunfullmäktigeledamöter var Göteborgspolitikerna tvärtom mindre benägna än genomsnittet att hålla med om att politiken kännetecknades av samförstånd.
Bristen på jämförelser gör också att den jättelika enkät som till en kostnad av över en halv miljon gjordes med 40000 förtroendevalda och medarbetare hänger i luften. I media lyftes fram att nära varannan svarande höll med om påståendet att skandalerna bara var ”toppen på ett isberg”.
Men är det mycket eller lite? Min gissning är att man i de flesta kommuner skulle hålla med om att det finns oupptäckta fall av oegentligheter. Utan referenspunkter blir svaren på frågorna ointressanta och används knappt i rapporten.
Kommissionen gör svepande utlåtanden om kulturer och informella strukturer utan särskilt mycket mer bevis än några anonyma citat. Rapporten liknar i stora stycken mer impressionistiskt värdeomdöme än systematisk och vetenskaplig undersökning. De högst konkreta fallen av missbruk förklaras bara som indirekta effekter av en svårdefinierbar anda.
Det är beklagligt, då korruptionsrisken i Göteborg är fortsatt stor. Snart ska en ny multiarena byggas för att ersätta Scandinavium. Sådana miljardprojekt där offentligt och privat möts är mutkolvarnas eldorado. Till exempel fälldes Solnas stadsdirektör våren 2012 för att ha tagit mutor i samband med bygget av Friends Arena i Solna.
Våren 2010 uppdagades en rad mutaffärer som fortfarande fläckar bilden av Göteborg. Sju år och en granskningskommission senare vet vi fortfarande inte så mycket om orsakerna.
