Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
 Bild: Brenda Ahearn
Bild: Brenda Ahearn

Karin Pihl: Stjärnorna fyller nutidsmänniskans tomrum

Det är lätt att avfärda astrologi som rent hittepå – det är ju knappast en vetenskap. Men stjärntydning verkar fylla en funktion i ett samhälle där framgång såväl som misslyckanden alltid antas bero på den enskilda människans ambitioner.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Vad säger stjärnorna om dig? Enligt astrologin, alltså konsten att tyda meningen i himlakropparnas rörelser, kan ödet stå skrivet i Jupiters omloppsbana. Astrologin är en urgammal tradition som har funnits i så gott som alla högkulturer. När den moderna vetenskapen växte fram började stjärntydning alltmer betraktas som en pseudovetenskap och skildes från det vetenskapliga fältet astronomi. Men stjärntydningen dog inte för det. Under 1960- och 70-talen fick astrologin ett uppsving med new age-rörelsen, som friskt blandade österländsk mystik med alternativmedicin, naturdyrkan och i vissa fall tron på ufon.

För många är astrologi framförallt förknippat med tidningarnas horoskop. Men det senaste året har konsten att tyda stjärnor fått ny popularitet i hela västvärlden, framförallt bland kvinnor, och inte minst på internet. Enligt Netflixdokumentären Astrology Explained ökade antalet visningar av astrologiska videor på Youtube med 62 procent mellan 2016 och 2017. På Facebook ökade populariteten med 116 procent.

Astrologi är dock inte bara ett fenomen i cyberspace. Det har blivit ett sätt att umgås. Inte sällan har träffarna hobbyterapeutiska drag med inspiration från psykoanalytikern Carl Gustav Jung. Till norska Aftenposten säger Oslobon Maria Grazia Di Meo att ”Detta är mer ett slags coachning, där jag använder korten till att bekräfta mina klienters situation”.

Den nutida astrologin har också feministiska förtecken. Att spå i stjärntecken och använda sig av tarotkort ses som en protest mot ett samhälle dominerat av ett manligt sätt att tänka. De moderna spådamerna försvarar sig med en retorik som påminner om de senaste årens normkritik: Astrologin ”passar inte in i normen” om vad som får betraktas som vetenskap.

Det är kanske inte konstigt att astrologin har fått ett uppsving just nu. I ett SVT-inslag beskriver religionshistorikern Manon Hedenborg White att astrologin ”… ger något slags känsla av förtrollning, andlig mening och sammanhang. Det viktigaste är inte om det är bokstavligt sant eller går att bevisa empiriskt”. I samma program säger Irena Pozar, chefredaktör för Vecko-Revyn, att: ”Det handlar om att inte känna sig ensam och hitta en förklaring till varför saker är som de är”.

Sådana här trender uppkommer sällan av en slump. Flower-power-rörelsen på 1970-talet var delvis en protest mot modernismens betonggrå världsuppfattning. Men vad är dagens astrologi en reaktion mot? Eller är astrologin snarare samtidsbekräftande?

Enligt religionssociologen Astrid Krabbe Trolle passar stjärntydning perfekt in i en tid som hyllar självutveckling och är kritisk mot auktoriteter. Till skillnad från den andlighet som utövas i traditionella religioner finns ingen institution som ”bestämmer” hur det ”ska vara”. Dessutom handlar allt om vem jag är och min framtid.

Astrologins uppsving blottar materialismens begränsningar – det går inte enbart att shoppa sig till en egen, speciell personlighet. Stjärntydningen ger individualismen en air av något djupare när Instagrambilderna från de ”unika resmålen” börjar kännas torftiga.

Ett intresse för astrologi är också en protest mot ett samhälle där människor anordnar marscher ”för vetenskapen” och där public service ”faktagranskar” folks värderingar på en särskild sajt. Astrologin är rakt igenom fake news, det finns inget sanningsvärde att diskutera, och utövarna skäms inte över detta. Det blir en protest mot ”economic man” – en stereotyp av en människa (ofta tänkt av manligt kön) som enbart agerar enligt det strama förnuftets regler.

Astrologins popularitet är blir också en bekräftelse på att människor är trötta på ”duktiga flickan-feminismen”, för att låna L-politikern Birgitta Ohlssons uttryck. Vi har sedan barnsben fått höra att bara man arbetar hårt så kan man bli vad man vill. Att människor föds med olika förmågor och att välgång till viss del beror på ren tur är inte riktigt acceptabla förklaringar. Den som "misslyckats" med en karriär eller att hitta en partner får skylla sig själv, han eller hon var inte tillräckligt ambitiös.

Tron på att stjärnornas ställning påverkar min framtid blir en rogivande tanke. Kommer dejten att vilja träffas igen? Ödet avgör. Inshallah. Månens bana styr. Det är ett mer sorglöst och mindre krävande svar än ”om du var tillräckligt snygg, charmig, rolig och framgångsrik”. Samtidigt är det trösterikt. Det kanske finns en kraft där ute som vill mig väl.

Visst kan man avfärda astrologi som humbug och snömos – vilket det faktiskt är. Men människor behöver något mer att tro på än Faktiskt.se. Det kan man inte klandra någon för.