Företagen på elmarknaden kommer i dagarna att ge sina kunder den högsta decemberräkningen någonsin. Detta trots att idén med den fria marknaden är lika enkel som genialisk. Om du som kund är missnöjd med en säljare - till exempel om priset på en vara höjs betydligt mer än var produktionskostnaden motiverar - så är det bara att byta leverantör.
I idéernas värld finns det ett alltid oändligt antal leverantörer att välja mellan. Leverantörer som konkurrerar stenhårt med att erbjuda kunden lägst pris till en given kvalitet. I denna ekonomiska tankevärld är den så kallade prismekanismen köparens bästa vän. Den ska tvinga företag att sänka sina priser och motverka att företag tar oskäligt mycket betalt.
Sådana företag ska helt enkelt rensas ut från marknaden, genom att nya säljare stiger fram och erbjuder kunderna en likvärd produkt till lägre pris.
Men så var det ju det där med den berömda verkligheten. I en alltmer specialiserad och infrastrukturberoende företagsvärld är det där med ett oändligt antal oberoende säljare alltmer sällsynt. På den så kallade elmarknaden, där priserna skjutit i höjden utan någon rimlig koppling till kostnaden att producera el, så är det enda omedelbara alternativ som både politiker och ekonomiska rådgivare kan ge till pressade kunder att be elbolaget om en avbetalningsplan för att få betala av skulden över tid.
Eller som ledarskribenten Stig-Björn Ljunggren (oberoende S) uttryckte det i Studio 1, Sveriges Radio P1 den 3 januari: "Kunderna erbjuds avbetalning på något de egentligen inte har råd med." Om du därtill bor eller driver företag i södra Sverige kan du hoppas på en statlig ersättning för förra årets elkostnad någon gång under 2023. Bor du i norr får du ett mer begränsat stöd. Och vad som händer med stöden därefter är skrivet i stjärnorna.
Det lät ju så bra, när den svenska elmarknaden avreglerades år 1996 och kopplades samman med den europeiska. Svensk elproduktion skulle "effektiviseras". Leverantörerna skulle inte längre "överinvestera" i ny produktion av el. Produktionen skulle anpassas till vad kunderna faktiskt beräknades göra av med. Att Sveriges framtida behov av el, framför allt företagens elanvändning, skulle öka radikalt fanns inte med i kalkylen. I stället antogs att det var under några få toppar som Sverige skulle behöva mer el än vad en "effektiviserad" produktion förmådde leverera. Dessa få toppar skulle importen från Europa täcka upp för. Framför allt skulle Sverige sälja sitt överskott av el till Europa och generera exportintäkter. Till gagn för elproducenter, eldistributören och staten.
Det var bara ett aber, som föll bort från analysen. Men som under senare år fått det att svida rejält i de svenska elkundernas plånböcker. När det europeiska priset på el stiger, så stiger det pris svenska konsumenter och företag tvingas betala. Om länder i Europa gjort sig beroende av opålitliga leverantörer av energi, som till exempel Ryssland, så måste övriga länder täcka upp för misstaget. Priset på el stiger. Och vinnarna är… just det elproducenterna, distributören och svenska staten. Förlorare är de svenska kunderna; privatpersoner såväl som företag. Vars skattepengar historiskt sett varit med och finansierat utbyggnaden av både den svenska elproduktionen och distributionen.
Sveriges elkunder, både privatpersoner och företag, betalar ett högt pris för en undermålig politisk konstruktion, allt medan staten både genom sitt ägande av elproducenter, eldistributör och genom skatteintäkter tjänar storkovan. Men om det nu inte är ett av naturen givet system, utan en misslyckad politiskt konstruerad version av en marknadsidé, så är det också upp till våra politiker att svara för förändring.
Det finns åtminstone två alternativ. Det ena är täcka upp för de mest plågsamma biverkningarna av det rådande systemet genom att hitta på olika sorters kortsiktiga stödåtgärder. Det andra är att förändra systemet i grunden.
Men går det? Sverige är ju bundet av EU:s elmarknadsförordning, som säger att distributörerna, för vår del Svenska kraftnät, måste göra minst 70 procent av överföringskapaciteten tillgänglig för handel på den europeiska elmarknaden. Jo, åtminstone lyckades Spanien och Portugal under våren 2022 få grönt ljus från EU att införa en inhemsk prisnivå på gasbaserad elproduktion, baserad på relevanta produktionskostnader. Det är också i linje med den så kallade Beken-modellen som föreslagits av elanalytikern Bengt Ekenstierna.
Men att ändra hela prissättningssystemet kräver inte bara ett förhandlande med EU. Halverade elpriser, som beräknas bli resultatet om Beken-modellen införs, innebär också att staten måste avstå från ett antal miljarder i momsintäkter från svenska elanvändare; privatpersoner såväl som företag. Staten och el-kapitalet sitter än så länge i samma båt.
