Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Jan Emanuel Johansson: Stäng ner de hänsynslösa slakterierna

Slakterier som bryter mot reglerna om djurskydd får mig att känna ilska. Nu har politiken äntligen reagerat mot missförhållandena.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

När man bevittnar hur någon brutalt behandlar en hjälplös och oskyldig individ så händer något med en. Vågar man reflektera över sina egna känslomässiga reaktioner är det lätt hänt att man märker hur det undermedvetna tillåter hatet att växa fram. Den egna reaktionen på ondska är inte alltid så trevlig.

Ett slakteri i Ystad hade fått dolda kameror installerade av Djurrättsalliansen. På filmerna kan man se en man som plågar en hjälplös gris med en kätting och trampar den på huvudet. Den brutaliteten fyllde mig med känslor jag inte vill hysa. Känslor som sa öga för öga tand för tand.

Jag försöker efter förmåga att jobba med känslor jag inte vill ha. Jag har försökt med lite olika metoder och det har visat sig att det mest framgångsrika för mig är att ge sig på det som skapade känslan och försöka göra något åt det.

Astrid Lindgren skrev i bröderna Lejonhjärta: ”Om man vet vad som är fel och inte gör något åt det, då är man en liten lort.” Jag tror att det är lorten i oss som får oss människor att må dåligt. De gånger vi försöker oss på någon form av bot mår vi bättre. Det mörka inom oss går att göra ljust genom den energi som även mörka känslor kan ge.

Slakteriet förbjöds redan 2016 att slakta, men fick av outgrundlig anledning tillbaka tillståndet. Det systematiska, sadistiska djurplågeri som skedde på slakteriet hade aldrig kommit fram om inte Djurrättsalliansen hade haft kameror installerade. Det vidriga djurplågeriet hade troligen mildrats om länsstyrelsen hade gjort sitt jobb med kontroller.

Den 12 januari skrev jag i sociala medier att jag skulle göra allt som stod i min makt för att stänga slakteriet. Jag satte igång mina jurister. Polisanmälningar upprättades inte bara mot slakteriets ägare och de som syntes i filmerna utan även mot den kontrollmyndighet som misslyckats med sitt uppdrag.

Utöver det kontaktades slakteriet och dess kunder. Via sociala medier skapades protestlistor mot slakteriet och nu har de stängt. Det visar sanningen i att ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Vad hände med mina skamliga, mörka känslor? Jag kan inte säga att de lämnat mig. Varje gång jag hör om djurplågeri återvänder känslorna. Men det blev ändå lite bättre. Inga fler oskyldiga djur ska plågas ihjäl på just det slakteriet. Lite av lorten i mig försvann. Jag agerade och mörkret mildrades lite.

2002 lade jag en motion till Sveriges riksdag om att kameraövervaka slakterier. Jag fick då som nu mest hån för mitt engagemang för djuren. Motionen gick inte igenom. Men nu är annan tid. Sveriges veterinärförbund vill ha kameror. Förra året skrev två M-ledamöter i riksdagen en motion med liknande innehåll.

När jag reflekterar över mina egna känslor kring det känner jag bara glädje. Det är inte en fråga om, utan när kamerorna kommer upp. Kameror kommer förvandla våra slakteriers väggar till glas där vi får insyn. Min tro och övertygelse är att det vi då ser kommer att leda till förändring.