Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Ernst Henry photography

Sonesson: Rödgrön feminism struntar i mansöverskottet

Sveriges feministiska regering vill könskvotera bolagsstyrelser men är ointresserad av könsobalansen i befolkningen fast professor Hans Rosling varnade. Sverige måste inspireras av Kanada som strävar efter en jämn balans mellan kvinnor och män i samhället.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Förra veckan gick regeringen vidare med det hårt kritiserade lagförslaget som syftar till att låta 9 000 vuxna utan skyddsskäl stanna i Sverige. Den absoluta majoriteten av dessa personer är ogifta barnlösa män. 

Trots att regeringen stoltserar med att vara feministisk lider den av ett pinsamt ointresse för frågan om könsbalans i befolkningen. Samtidigt kan Socialdemokraterna och Miljöpartiet utan problem sätta på sig genusglasögonen och plocka fram pekpinnarna när det gäller näringslivet. Under mandatperioden har regeringen tagit fram en proposition om könskvotering i bolagsstyrelser (lagförslaget fick dock dras tillbaka eftersom det saknades stöd i riksdagen).

Hans Rosling, som avled förra året, var professor i internationell hälsa vid Karolinska institutet och gjorde sig världskänd för sina pedagogiska föredrag om statistik över global hälsa. I slutet av 2015 gick professor Rosling ut och varnade för att Sverige snabbt närmade sig samma sneda könsfördelning bland ungdomar som Kina.

Då fanns det runt 35 000 fler tonårspojkar än tonårsflickor i Sverige som en konsekvens av mottagandet av ensamkommande unga. I Sverige föds ungefär 100 000 barn per år enligt Statistiska Centralbyrån och könsfördelningen bland de nyfödda är jämn med viss övervikt för pojkar. 

Kina bedöms vara den nation i världen med störst mansöverskott som ett resultat av selektiva aborter. I ettbarnspolitikens kölvatten ratas flickfoster till förmån för pojkar.  Enligt officiella uppgifter finns det över 33 miljoner fler män än kvinnor i Kina. Miljoner kinesiska singelmän har med andra ord svårt att finna någon av motsatt kön att leva och bilda familj med. Ensamheten skapar olyckliga livsöden men är även negativt för samhället.

Valerie M Hudson, professor och ansvarig för Program on Women, Peace and Security vid Texas A&M University, har studerat effekterna av obalansen mellan könen i länder och regioner som lider av kvinnounderskott. Resultatet av hennes forskning visar att i områden med mansöverskott förekommer mer våld mot kvinnor, ökad sexhandel och kvinnors möjlighet att röra sig fritt begränsas. Hon hävdar att detta mönster går igen oavsett var man tittar i världen. 

Hudson pekar på att Alaska, med USA:s största könsobalans (108,5 män på 100 kvinnor), har en våldtäktsstatistik som är tre gånger högre än det nationella genomsnittet. Ett annat exempel är North Dakota dit olje- och gasindustrin lockat en stor inflyttning av unga män från övriga USA. Enligt Hudson har mansöverskottet i delstaten lett till ökad brottslighet inklusive fler våldtäkter. 

Professor Hudson har tidigare uttryckt stor förvåning över att svenska politiker, i ett av världens mest jämställda länder, är så oreflekterade inför följderna av vårt flyktingmottagande som leder till ett utpräglat mansöverskott. Att regeringen nu väljer att lägga fram den rättsosäkra gymnasielagen, som gynnar tusentals män, avslöjar att landets ledning inte har analyserat förslaget ur ett jämställdhetsperspektiv. Den rödgröna feminismen är bara floskler. 

Sverige måste inspireras av Kanadas liberala regering som har som uttalat mål att bevara en jämn balans mellan kvinnor och män i samhället. Det märks konkret i landets kvotbaserade flyktingpolitik där man strävar efter att välkomna familjer och minimerar mottagandet av ensamkommande män. Riksdagen borde ödmjukt bjuda in Kanadas premiärminister Justin Trudeau och professor Hudson att hålla en grundkurs för partierna om sambandet mellan jämställdhet och migration.