Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Edward Blom Bild: TT

Sonesson: Låt Edward Bloms dröm bli verklighet

Gastronomen Edward Blom längtar efter att resa runt i Sverige och betala för att äta hemma hos folk. Att avnjuta egenskjuten älg eller hemgjorda kroppkakor och avsmaka äppelvin i någons trädgård eller gillestuga. I dag sätter krångliga regler krokben för detta. Men i Tyskland är det möjligt.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Svensk lagstiftning och byråkrati som rör matservering ligger som ett kvävande täcke över spirande drömmar. Det anser gastronomen, kulturhistorikern och kokboksförfattaren Edward Blom. Han beklagade sig under ett seminarium i Almedalen som handlade om matens betydelse för svensk turistnäring. Blom samtalade på scenen med Eskil Erlandsson, tidigare landsbygdsminister och Centerpartiets nuvarande landsbygdspolitiska talesperson.

Blom var starkt kritisk till att det ska vara så krångligt att få ställa fram några bord i sin trädgård eller sitt vardagsrum och periodvis driva småskalig restaurang- eller kaféverksamhet. Man måste först kontakta en rad instanser, ansöka om tillstånd och ofta investera i dyr specialutrustning. Blom slog ett slag för att Sverige borde inspireras av ett välfungerande system som förekommer i de vinodlande delarna av Tyskland, Österrike och Schweiz och som har djupa historiska rötter. Han har även tidigare föreslagit detta i en läsvärd krönika i Fokus förra året. 

Under sammanlagt fyra månader per år får vinodlare i dessa länder driva matserveringar med högst 40 sittplatser utan att uppfylla vanliga regler för restaurangverksamhet. Olika officiella benämningar används men i Tyskland är Besenwirtschaft den mest förekommande. I folkmun kallas detta emellertid ofta för Straußen som betyder kvast. Enligt traditionen ska odlaren nämligen hänga upp en kvast utanför dörren för att signalera att vingården även utspisar hungriga besökare. 

Om idén tas till Sverige, som inte är ett vinproducerande land, borde den kunna gälla små bönder och andra mindre matproducenter föreslår Blom. Han menar att det svenska regelverket inte alls är anpassat efter storleken på verksamheten där mat serveras mot betalning. Samma rigida krav på att föra kassaregister och genomgå livsmedelsutbildning ställs. Lagstiftningen utgår trångsynt från att maten tillverkas i industrier, storkök eller professionella restauranger där kostsamma fläktar och fettavskiljare är nödvändiga. 
Det här sätter byråkratiska krokben för den som fantiserar om att driva en liten sommarservering med hembakta sju sorter kakor, egentillverkad rabarbersaft och lokala specialiteter. 

I maj presenterade centerledaren Annie Lööf en rapport med förslag på regelförenklingar för en levande landsbygd som lockar turister. Partiet tog bland annat upp att gårdsförsäljning måste tillåtas, hotelltillstånd luckras upp och att det generella strandskyddet behöver avskaffas för att främja besöksnäringen utanför tätorter. 
Systemet med Besenwirtschaft borde därför vara intressant för Centern att undersöka men även för andra partier som månar om landsbygden som avfolkas. 

Edward Blom längtar efter att resa runt i Sverige och se kvastar hänga utanför gårdar på samma sätt som han upplevt i Tyskland. Att spontant kunna stanna till och äta egenskjuten älg eller hemgjorda kroppkakor och avnjuta äppelvin i någons trädgård eller gillestuga. Vi får hoppas att en mindre klåfingrig regering kan göra hans kulinariska dröm till verklighet.