Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Petter Trens
Bild: Petter Trens

Karin Pihl: Socialdemokrater som fjärrstyrs av Annie Lööf är guld för Vänstern

Vänsterpartiet har goda chanser att ta S-väljare som är missnöjda med Januariavtalet.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Vänsterpartiet vill bli nya Socialdemokraterna. Partiledaren Nooshi Dadgostar har sedan hon tillträdde i höstas haft en plan att utmana S inom välfärdspolitiken. V har också vid flera tillfällen "svikit" S genom att gå ihop med de borgerliga partierna. Förra veckan lade V, M och KD fram ett förlag om mer pengar till äldreomsorgen. När Moderaterna svängde om arbetskraftsinvandringen meddelade V att man tänker söka sig till högerpartiet för att få till stånd en strängare lagstiftning om S inte ändrar sig.

I ett reportage i SvD framträder en tydlig plan. V ska söka stöd i väljargrupper på industriorter och stärka banden till LO (2/3). Partiet ska driva en klassisk socialdemokratisk politik: välfärd, tillväxt, ekonomisk jämlikhet och full sysselsättning.

Kommer de att lyckas? Ja, de har ju i alla fall ett guldläge. Socialdemokraterna är bundna till Januariavtalet och har genom överenskommelsen lagt ut stora delar av den ekonomiska politiken på Annie Lööf. S har den senaste mandatperioden sänkt skatten för höginkomsttagare, påbörjat en privatisering av Arbetsförmedlingen, tillsatt en utredning om marknadshyror vid nyproduktion av hyresrätter och, inte minst, tvingat igenom förändringar – försämringar, enligt LO – i lagen om anställningsskydd.

Det här har skapat ett vänsterpolitiskt vakuum, och det är smart av V att försöka fylla det. Betydligt smartare än att hoppa på identitetspolitik-tåget med inspiration från den amerikanska vänstern, där konkurrensen är stor och väljarna få. Bättre att ta Socialdemokraternas än Feministiskt initiativs väljare.

På området klassisk socialdemokrati däremot. Där är väljarna många. Och missnöjda.

Socialdemokraterna har tappat stort i politiskt förtroende. Enligt en ny Demoskopmätning om väljarnas förtroende inom olika sakområden är S störst i en enda kategori, skola och barnomsorg (Kvartal 15/2).

Många väljare som inte röstar på V anser ändå att V har bäst politik på en rad områden. Potential finns alltså att växa.

Lyckas V med planen att bli det nya arbetarpartiet tvingas S utkämpa ett tvåfrontskrig. Tidigare S-väljare som vill se en stark välfärd och som har traditionella uppfattningar i värderingsfrågor som invandring och lag och ordning röstar på Sverigedemokraterna. Socialdemokrater som har progressivare uppfattningar och vill värna välfärden kan rösta på V.

För många äldre S-väljare är det nog omöjligt att lägga sin röst på det gamla kommunistpartiet. Men tiderna förändras. Nooshi Dadgostar får inte sin lön betald av Moskva.

Socialdemokraterna har de senaste åren varit så upptagna med att anklaga sina borgerliga motståndare för att sälja ut sina värderingar för att få makt att de glömt bort att de själva gjort just det.

Och de försöker inte ens dölja det. När finansminister Magdalena Andersson presenterade sin höstbudget 2020 sa hon att det var en ”extrem” budget som ”kommer att öka klyftorna”.

S har inte klarat av att bestämma sig för vilken typ av socialdemokrati de ska vara – den danska varianten med stram invandring och stark välfärd eller något slags nyvänstervariant för att locka den urbana medelklassen. I stället står man inte för någonting alls. Klart att någon annan kommer träda fram i det tomrummet.