REUTERS/Yves Herman
REUTERS/Yves Herman Bild: YVES HERMAN

Släpp idén om en gemensam asylpolitik

Ylva Johansson fick kritik för att uttrycka sig vagt om migrationspolitiken. Det är lite orättvist. Hon har kanske det svåraste uppdraget av alla.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS

Det går inte att klaga på Ylva Johanssons humör. I tisdags (1/10) frågades hon ut i Europaparlamentet. Johansson, som är Sveriges kandidat till EU-kommissionen och nominerad att ha hand om migrationspolitiken, fick beröm för sin positiva attityd. Men hon fick också kritik för att vara vag. Johansson blev inte heller godkänd av parlamentet och måste återkomma för att få sin nominering.

Det är lite orättvist. Hon har det kanske knepigaste uppdraget av alla. Medlemsländernas oenighet om migrationspolitiken håller på att slita sönder unionen. I flera år har EU försökt få till en gemensam asylpolitik utan att lyckas. Den tidigare parlamentsledamoten Cecilia Wikström (L) försökte förgäves att få till sådant förslag. ”Det finns ingen tillit, det finns ingen gemensam agenda och det finns inget förtroende. Det är otroligt sorgligt, tycker jag”, berättade hon besviket för SR (13/12 2018).

ANNONS

Den svenska regeringens inställning är att ett gemensamt system behövs för att avlasta de länder som tagit emot flest migranter.

Men andra medlemsstater, som Polen och Ungern, har stretat emot. Detta har blivit en av de centrala konflikterna i unionen. De länder som vill ha ett gemensamt asylsystem beskyller Polen och Ungern för att vara högerextrema, osolidariska och framförallt: de skriver inte under på centrala europeiska värden. De ”tar inte ansvar”.

Paradoxalt nog motiverar dessa två länder ofta sin strikta inställning till invandring med samma argument: att skydda det värdesystem som bygger på den judisk-kristna etiken, och som den ungerska premiärministern Viktor Orbán anser hotas av invandring från muslimska länder.

Hur ska Ylva Johansson lösa detta? Johansson är en smart politiker med lång erfarenhet. Hon förstår att hon måste uttrycka sig vagt för att inte stöta ifrån sig något medlemsland eller någon partigrupp i parlamentet. Under utfrågningen betonade hon också att hon ska lyssna på medlemsstaterna, och att dödläget i ministerrådet – alltså medlemsländernas representanter i EU – är ett problem.

Och hon vet antagligen att det inte kommer att gå. Samarbete och kompromiss är bra, men tvång kommer inte att fungera. Det är bra att EU kritiserar negativa tendenser i medlemsländerna, men det går inte att tvinga länder att anta en migrationspolitik som de inte vill ha.

ANNONS

Att en omfördelning skulle avlasta Sverige och Tyskland är inte heller garanterat, eftersom det alltid kommer att finnas ett tryck till de länder med mest generösa ersättningssystem, och framförallt, där släktingar och andra landsmän redan bor.

Att prioritera ännu ett förslag om en gemensam flyktingpolitik med obligatoriska kvoter är därför lönlöst. Likaså att fortsätta tala om ”våra värderingar” – och det gäller båda sidor i konflikten. Det, om något, är nämligen vagt och riskerar att inte leda till något konkret. Se i stället praktiskt på saken: Vad är möjligt?

Trots oenigheten om kvoter finns det gemensamma problem som kan lösas på EU-nivå. Ett sådant är att stärka gränsskyddet, och att stoppa flyktingsmugglingen, som leder till att hundratals människor drunknar i Medelhavet varje år.

Det är en akut humanitär katastrof som förtjänar mer uppmärksamhet än Viktor Orbáns tokiga uttalanden.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS