Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Bild: Petter Trens

Karin Pihl: Skydda den som skyddar Sverige

Prio ett är att rida ut krisen, men sedan krävs en förändring i den politiska mentaliteten.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Sveriges sjukvårdspersonal kommer att behöva arbeta hårt den kommande tiden. Många stora sjukhus i Sverige förbereder sig på att ta emot ett stort antal patienter som smittats av coronaviruset. Sahlgrenska befinner sig i förstärkningsläge och har stängt entréerna för att vägleda patienterna rätt och minska smittspridning.

Det är många som hyllar Sveriges läkare, sjuksköterskor och undersköterskor. Statsminister Stefan Löfven sa under en presskonferens att han ger vårdpersonalen sitt ”stöd och uppskattning”. Helt rätt att hylla personerna som står i frontlinjen. Arbetsviljan på Sveriges sjukhus är det inget fel på. Problemet är att statens vilja att förutse en sådan här situation är låg. Den svenska krisberedskapen har varit eftersatt i över 20 år.

Konsekvensen är att sjukvårdspersonalen kommer att behöva utsätta sig för risker som den, om den svenska krisberedskapen hade varit bättre, hade sluppit. Läkare från olika sjukhus i Sverige har kontaktat ledarsidan och varnat för att sådant som skyddsutrustning och testkit är slut. Personalen behöver möta smittade patienter genom att hålla ett papper framför mun och näsa, säger en läkare till GP ledare. Till Aftonbladet varnar en akutsjuksköterska att hygienkraven sänks av bristen (15/3).

Exakt hur mycket skyddsutrustning som finns är hemligstämplat. DN har tagit del av ett internt besked från Karolinska där personalen ges tillåtelse att använda vanliga munskydd – sådana som Folkhälsomyndigheten dömt ut som värdelösa (DN 13/3). Antagligen för att skyddsmaskerna är slut. Sveriges radio har också avslöjat att de större regionerna har plockat bort kraven på skyddsutrustningslager ur pandemiplanerna, tvärt emot Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Johanna Sandwall, krisberedskapschef på Socialstyrelsen, tror att anledningen är att det helt enkelt är dyrt (SR 18/3).

En avgörande anledning till att Sverige befinner sig i ett otillfredsställande läge är att totalförsvaret monterades ner för 30 år sedan. 1990 hade Sverige 50 fältsjukhus med 10 000 vårdplatser. Varje sjukhus hade en intensivvårdsavdelning med 18 respiratorer (DN 15/3).

Men allt det där avvecklades. Anledningen är att man på 1990-talet, efter Kalla krigets slut, trodde att kriser hörde dåtiden till. Sverige var inte ensamt om att rusta ner, men gick längre än många andra länder.

Annat är det i exempelvis Finland. Om det skulle bli problem med livsmedelsförsörjningen klarar Sverige en vecka medan Finland står pall ett halvår (SVT 13/2 2017).

Sedan några år tillbaka har politikerna varit överens om att totalförsvaret måste byggas upp igen. Men man har inte varit villig att betala för det. Resultatet är att Sverige är sämre rustat att möta kriser, och att de som ska stå i frontlinjen är sämre skyddade. Det hela påminner om när Sverige skaffade de moderna Visbykorvetterna, som inte fick någon luftvärnsrobot eftersom Finansdepartementet ansåg att det skulle bli för dyrt. Dyker flera fienderobotar upp är det puts väck med hundra unga svenska män och kvinnor som valt att försvara landet. Då dör de, på grund av dumsnålhet från statens sida.

Prio ett är nu att rida ut krisen. Och när allt detta är över krävs en mental politisk förändring. Vi måste säkra en god beredskap för framtida kriser och inte minst en förmåga att skydda den som ska skydda Sverige.