Från en lyxvilla i Kalifornien gick det brittiska hertigparet Meghan och Harry till angrepp mot familjemedlemmarna i den brittiska monarkin. Rasism. Stress och självmordstankar. Bråk och tvister. Inget lämnades utanför när paret intervjuades av programledaren Oprah Winfrey i ett samtal som kom att ses av miljontals människor världen över.
Man skulle kunna tro att hertigparet tog den rebelliska fajten mot etablissemanget. Brittiska kungahuset är fullständigt ”out of touch” med samtiden, löd deras anklagelser. Och visst, få skulle nog hävda att den brittiska monarkin är en framåtblickande institution.
Men Meghan och Harry är inte några underdogs i dramat. De är representanter för vår tids nya aristokrati, en elit besatt av självömkan och offerskap. De är kungligheter i en offerkultur där berättelser om hur jobbigt man haft det, vilka orättvisor man stött på och vilka känslor detta har väckt är en hårt eftertraktad valuta. Det är så pass gångbart att man lätt glömmer bort hertigparets högst privilegierade position. Här har vi en prins som aldrig behövt oroa sig en enda dag för sin privatekonomi och en skådespelerska som lämnat en framgångsrik karriär för ett liv som hertiginna.
Ändå gråter de ut om det fasansfulla livet i hovet.
Och vi förväntas bara svälja allt med hull och hår, buga inför deras smärtfyllda berättelser och rikta vår vrede mot de måltavlor de lyft fram åt oss under intervjuns gång. Det är så man utövar makt i samtidens offerkultur.
Något utrymme för nyans och perspektiv finns inte. Hertigparets upplevelser ska betraktas som obestridliga fakta. Och gud förbjude om man vågar ifrågasätta dessa upplevelser. När Aftonbladets politiska kommentator Lena Mellin nyligen raljerade över Meghan och Harrys påstådda psykiska ohälsa väntade en massiv kritikstorm på nätet.
Av reaktionerna att döma kunde man tro att Mellin sparkat nedåt och gett sig på två skyddslösa individer utan någon möjlighet att göra sig hörda. Men vi snackar trots allt om ett par som skrivit på saftiga avtal med Spotify och Netflix. Enligt New York Times tar Meghan och Harry även på sig talaruppdrag värda miljoner dollar.
Det är talande för vår tid. Att vara offer är det nya heta, att iklä sig en sådan roll ger nämligen status och makt. Glöm ädla ideal om plikt och personligt ansvarstagande, det hör till gårdagen. Det nya, självupptagna etablissemanget vill i stället pracka på allmänheten sina berättelser om offerskap och personligt lidande. Och den som inte följer med i denna jakt på självömkan riskerar i sin tur drev från offerskapets undersåtar.
