Debatten kring Tidöavtalet har mest handlat om de mer kontroversiella delarna om integration och migration. Därför har en del inslag i överenskommelsen fått oförtjänt lite uppmärksamhet, som avsnittet om skolan.
En av reformerna handlar om att skolans kunskapssyn ska uppdateras. ”Skolans styrdokument (läroplaner, kursplaner och ämnesplaner) reformeras i enlighet med barns kognitiva utveckling och får ökat fokus på inlärning, färdigheter samt fakta- och ämneskunskaper”, står det i avtalet. Det är på tiden.
Den förra regeringen lanserade förvisso en ny läroplan för grundskolan förra året. Läroplanen från 2022 är snäppet bättre jämfört med den tidigare, men det är ett framsteg från en synnerligen låg nivå. 2011 års upplaga var så omständlig att inte ens universitetsprofessorer kunde se skillnaden mellan kunskapskraven på grundskole- och högskolenivå, enligt en studie från Linnéuniversitet.
Men den senaste läroplanen är fortfarande för inriktad på att barn ska kunna argumentera, analysera och organisera och planera sitt arbete själva. Och det är alldeles för lite fokus på ämneskunskaper. Till och med i ämnen som idrott och hälsa och slöjd krävs det att barn ska kunna föra avancerade resonemang. Det är inte rättvist gentemot de som är duktiga på praktiska ämnen, men saknar teoretisk begåvning.
Exempelvis kan Kalle, 15 år, vara hur bra som helst på träslöjd. Men om han inte kan föra ”välutvecklade resonemang om arbetsprocessen och resultatet samt hur det genomförda arbetet har påverkat kvaliteten, uttrycket och miljön”, vilket är ett krav för betyget A i årskurs nio, spelar det ingen roll. Då kan Kalle ändå inte få högsta betyg, trots sina praktiska färdigheter.
Några som har sett effekterna av skolsystemet på nära håll är gymnasieläraren Filippa Mannerheim och barnpsykiatern och forskaren Maria Unenge Hallerbäck. De menar att den senaste uppdateringen av skolans kursplaner inte åtgärdar grundproblemet och att det fortfarande råder en alltför orealistisk syn på barns intellektuella kapacitet och mognad (DN 7/4 2022).
Mannerheim och Unenge Hallerbäck påpekar även att dagens skola driver på det stora inflödet till barn- och ungdomspsykiatrin, dit köerna växer sig allt längre. När skolgången blir omöjlig att klara av söker sig föräldrarna till BUP i hopp om att deras barn ska kunna få särskilt stöd och anpassningar för att ha en möjlighet att kunna få godkänt. Det är inte rimligt att skolans krav ska vara så ouppnåeliga att de leder till att barn behöver ha kontakt med psykiatrin. Det är däremot ett säkert sätt att krossa barns självförtroende i ung ålder.
Som det ser ut i dag är alltför många barn dömda att misslyckas. Drygt 25 procent av eleverna som gick ut nian förra året saknade fullständiga betyg.
Sverige behöver en skola som är mer anpassad efter barns emotionella och kognitiva förutsättningar, och mindre efter vuxnas föreställningar om hur barn borde fungera. Skrid till verket nu, skolminister Lotta Edholm (L) och Team Tidö.
LÄS MER: Tystnadskulturen breder ut sig bland svenska lärare
