I bland påminns man om hur olika europeisk och amerikansk kultur trots allt är. När jag frågade en amerikansk bekant om ett nytt jobb undrade jag i förbifarten om hon hade långt till arbetet eller om hon kunde gå.
Hon tittade konstigt på mig och svarade att det här är USA. Vi promenerar inte – vi åker bil. Även om sträckan är 700 meter.
Så klart. Att ta sig runt till fots tillhör inte det normala i många delar av USA. I vissa städer är det till och med inte fysiskt görbart eftersom det inte finns några trottoarer.
I USA betraktas bilen som en frihetssymbol. Men bilåkandet har baksidor. Landet plågas av en fetmaepidemi, som tillsammans med ökad droganvändning nu gör att medellivslängden sjunker. Att inte ens en fjärdedel av alla amerikaner lever upp till miniminivån för rörelse är en delförklaring till ohälsan. Brist på motion kan öka risken för fetma och en rad andra sjukdomar.
Så vill vi inte ha det i Sverige. Men dessvärre ser trenden dyster ut, inte minst bland unga. En ny stillasittarkultur håller på att etableras. 70 procent av alla ungdomar i Sverige rör på sig för lite, och tre fjärdedelar av alla unga är stillasittande i minst tio timmar per dag.
I ljuset av detta är GP:s rapportering om att allt fler föräldrar skjutsar sina barn till skolan illavarslande (GP 22/3). Siffror från Trafikverket visar att bilskjutsandet till skolan gått upp med en femtedel sedan 2006. Samtidigt går och cyklar allt färre till skolan. Enligt många föräldrar som GP talat med finns en rädsla för att barnen ska skadas i trafiken.
Rädslan för olyckor är förståelig. Men som Hanna Lundborg, trafikreglerare på stadsmiljöförvaltningen, säger – ju fler som skjutsar sina barn med bil, desto mer trafik blir det utanför skolorna.
Risken för att barnet blir skadat måste vägas mot stillasittandets hälsorisker. Och de är överhängande. Som forskaren och fysioterapeuten Anna-Karin Lindquist säger till GP: ”Får vi inte tioåringarna att cykla kommer de inte börja cykla när de är 30 år heller”. Vanor som etableras tidigt kan vara svåra att bryta. Utöver det finns rena medicinska skäl till att det är viktigt att barn rör på sig. Under barndom och ungdomsår byggs skelett och muskler upp, och en stillasittande barndom är svårt att kompensera för i vuxen ålder.
Det finns med andra ord goda skäl att låta barnen cykla eller promenera till skolan. Att skydda dem genom att skjutsa dem med bil överallt är att göra dem en björntjänst. Riskkalkylen är felaktig, eftersom risken för framtida ohälsa på grund av stillasittande – i form av benskörhet, farligt dålig kondition och stressrelaterade psykiska besvär – är betydligt högre än risken för att råka ut för en allvarlig trafikolycka.
Vad som kommer att hända med dagens barn och unga i framtiden om stillasittandet inte bryts är uppenbart. Nya normer etableras. Toleransen för att bli lite svettig och få upp pulsen i vardagen minskar. Det riskerar i sin tur att bidra till en framtida hälsokatastrof.
