Feministiskt initiativ ska byta namn till Klimatinitiativet. Det vill åtminstone en fraktion inom partiet, som under parollen ”rosa är det nya gröna!” kampanjar för ett namnbyte. I en motion författad av ett antal partimedlemmar konstateras att en nyprofilering skulle ge stor uppmärksamhet i media.
Frontfigur för kampanjen är den före detta partiledaren Gudrun Schyman, numera kommunpolitiker i Simrishamn.
I en debattartikel i tidningen ETC rabblar hon upp punkter som Klimatinitiativet skulle verka för: tillväxtkritik, krav på finanssektorn att följa Parisavtalet, en omställning av livsmedelsproduktionen, rättvisa handelsavtal, ett nytt sätt att organisera samhället.
Det intressanta är dock inte vad hon tycker att partiet ska driva, utan vad hon har för medial strategi. Hon vill att Klimatinitiativet öppnar upp sina listor inför valet 2022 för att låta personer som inte är medlemmar i partiet, men som har ett brinnande klimatengagemang, ställa upp. Exempelvis, skriver Schyman, personer från organisationer i civilsamhället, som Fridays for future. Den världsberömda aktivisten Greta Thunbergs skolstrejkande klimatrörelse.
Det är tydligt vad Schyman vill. I januari fyllde Thunberg 18 år. Hon är därmed berättigad att ställa upp i val. ”Greta ställer upp till riksdagen för Klimatinitiativet” skulle inte bara ge rubriker i Sverige, det skulle leda till global medial uppmärksamhet. Till skillnad från Miljöpartiet sitter Fi varken i regeringen eller i riksdagen och behöver inte kompromissa med någon. De behöver inte tampas dagligen med Socialdemokraterna. Thunberg skulle få driva vad hon ville, oavsett hur radikala förslagen är.
Hon kanske inte skulle ställa upp. Men egentligen räcker det med att hon ger partiet sitt stöd och deltar på några möten för att det mediala maskineriet ska dra igång.
Konkurrensen är svag. Miljöpartiet har kvävts ihjäl i regeringen. Den breddning av partiet som det nya språkröret Märta Stenevi vill se riskerar dessutom att göra MP totalt urvattnat. Och Centerpartiet kan aldrig bli rika radikalt och samhällskritiskt som ett vänsterparti.
Att lansera Fi som ett radikalt klimatparti med budskap om att ”vi måste ändra vårt sätt att leva” är en skicklig kalkylering. Men så är Gudrun Schyman också en av Sveriges mest framgångsrika kampanjpolitiker. Gudrun Schyman var som V-ledare aldrig bra på att förhandla. Inte heller var hon särskilt intresserad av det ordinarie riksdagsarbetet. På slutet använde hon sin riksdagsplats som en kampanjplattform. Som opinionsbildare är hon ett unikum.
Trendkänsligheten går som en röd tråd genom hela Schymans politiska gärning, väl skildrad i Johanna Palmströms biografi ”Det gäller livet”.
På 1970-talet var Schyman medlem i maoistiska Marxist-Leninistiska Kampförbundet. 1977 gick hon med i Vänsterpartiet Kommunisterna. Till en början var hon motståndare till att VPK skulle börja prata om jämställdhet. Sedan föll muren. Vänstern måste komma med något nytt för att inte dö ut, insåg Schyman, som snabbt anammade feminismen och ledde V till rekordresultat med 12 procent av rösterna 1998.
2003 tvingades hon bort från partiledarposten på grund av skattefiffel. Men det dröjde inte länge innan hon var en av frontfigurerna i det nystartade partiet Feministiskt initiativ. Trots en skakig start lyckades Fi dra till sig stor medial uppmärksamhet sett till hur litet det var i opinionen. När intresset svalnade brände Gudrun Schyman upp 100 000 kronor i Almedalen, och så var det igång igen.
Nu är Fi på dekis. Partiet finns representerat i flera kommuner, däribland Göteborgs stad, men har mist sin stjärnglans. Ingen partiledare efter Schyman har lyckats göra partiet relevant igen.
Feminism är inte heller lika trendigt som för sex-sju år sedan. Intresset för löneskillnader mellan könen har bytts ut mot smältande isar. Den urbana medelklassens genuskval har blivit till klimatångest. Miljöproblemen är hetare än någonsin, och Miljöpartiet har lyckats schabbla bort det. Gudrun Schyman har helt enkelt öppet mål.
