Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Jan Emanuel Johansson: Samhället kan inte anpassas efter varje människas önskemål

Skyldigheter kommer före rättigheter. Se styrkan i medborgarna och våga ställa krav.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

Anpassning är bra. Jag tänker på det när vi anställde en tjej med ryggproblem via Arbetsförmedlingen. Vi anpassade arbetsplatsen på ett sådant sätt så hon kunde arbeta i de positioner som passade henne. Med fokus från vår sida som arbetsgivare att se det friska hos henne. Att hon hade en trasig rygg gjorde henne inte till en sämre ekonom. Att se det friska framför det sjuka måste vara en utgångspunkt.

Att anpassa för att föda styrka ligger i att arbetskraftsköparens intresse och detsamma gäller för samhället. Har du inga ben? Då får du bra proteser och ett jobb där du inte behöver springa. Har du har en diagnos? Då har du begåvats med en styrka. Det gäller vara att ta vara på den och inte fokusera på det dåliga.

Tidigare när elever med svårigheter gick till kuratorn fick de ofta övningsuppgifter. Hjälp till självhjälp. ”Du kan göra så här om du inte kan.” ”Här har du underlag så du kan träna bort din talängslan.” När eleven går till kuratorn i dag skickar kuratorn ett mejl till läraren om vad läraren ska göra. Jag generaliserar såklart, men det är inte utan ett korn av sanning.

Att ge medborgaren stöd för att fungera är det bästa vi kan göra. Att ge medborgaren möjlighet att anpassa sig efter sina förutsättningar med det stöd som samhället kan ge. Det som däremot omedelbart blir pannkaka är när vi vänder på kalaset.

”Jag måste få ta rast när jag vill” – ”jaha, är du sån, då ska vi alla såklart anpassa oss efter dig”. ”Jag känner mig varken som kille eller tjej, ni måste anpassa en egen neutral toalett till mig och tilltala mig på ett könsneutralt sätt” – ”Jaha, är du sån, såklart vi alla ska anpassa oss efter dig.”

När pengarna är slut går man till socialen och kräver sina rättigheter. När polisen säger åt en att backa, plockas kameran fram och polisen får höra om rättigheten att stå kvar. När arbetsgivaren kräver att man kommer i tid rings facket. Ja, jag raljerar, men nog finns det en poäng.

Bland de äldre grekiska gudarna blir Kronos här av intresse för att förstå vår samtid. Kronos, för övrigt Zeus fader, hade den något egenartade vanan att han åt upp sina barn, kanske av rädsla för att de skulle göra mot honom som han gjort mot sin far: Skära testiklarna av honom.

Folkhemmet, den goda staten, bör inte göra samma misstag mot sina medborgare. Att helt käka upp medborgarens förmågor av rädsla för att själv mista sin potens. Att fostra till styrka i motgång i stället för svaghet i falsk medgång måste vara folkhemmets credo. I det ligger att allt inte kommer anpassas efter dig.

Skyldigheter kommer före rättigheter. Det måste vara tydligt genom hela livet. Det är du som ska anpassa dig till samhället, inte samhället som ska anpassa sig till dig. Vad samhället måste göra är att se det friska i medborgaren och ställa krav.

Trygghet eller styrka. Ibland följs de åt. Men trygghet är bra trygghet när trygghet föder styrka och dålig trygghet när barnen äts upp eller samhällsfadern kastreras.