När regeringen beslöt att upphandla delar av Jägareförbundets verksamhet och samtidigt lade ansvaret över viltvårdsfonden på Naturvårdsverket öppnades Pandoras ask. Allt fler vill nu ha del av jägarnas pengar.
Daniel Ekblom, från Gävleborgs viltvårdsgrupp, föreslår att Naturskyddsföreningen tillsammans med andra naturvårdsorganisationer ska konkurrera ut Jägareförbundet genom att bilda en ny organisation för statlig viltvård (DN 13/7). Att Ekblom är aktiv inom Miljöpartiet kan anas i vilken inriktning den tänkta organisationen föreslås verka. Den ska driva frågor som förbud mot blyammunition, acceptera rovdjur, ökat samarbete med EU och över lag prioritera naturvårdsintresset över jaktintresset. Inte helt i fas med ett jägarperspektiv.
Bakgrunden är att regeringen i januari gav Naturvårdsverket uppdraget att upphandla delar av det som Jägareförbundet tidigare haft ansvar över såsom klövviltsförvaltning, viltövervakning, samt vilt och trafik. Det var ett något överraskande beslut. Förbundet har skött det allmänna uppdraget i över 80 år utan problem.
Regeringen beslutade samtidigt att ge Naturvårdsverket uppdraget att fördela pengarna från viltvårdsfonden till ideella föreningar. Detta öppnar för att dela ut pengar till organisationer utan jaktlig koppling. Det är här Ekblom ser en chans att använda jägarnas pengar till naturvårdsintresset i stället för jakt.
För det är jägarnas pengar. De pengar som viltvårdsfonden disponerar över kommer helt och hållet från den avgift för det obligatoriska jaktkortet som alla jägare måste lösa för att överhuvudtaget få jaga. Tanken att dessa pengar nu skulle kunna gå till exempelvis jaktmotståndare upprör rätteligen många jägare.
Regeringen missar att jägare utför ett stort antal uppgifter helt ideellt eftersom de tar ansvar över viltvården och vill göra nytta för viltet. Det går knappast att upphandla billigare än när det är gratis.
Vad händer när jägarna får nog? Vad händer när de slutar att ideellt stödutfodra djur på vintern, anlägga viltåkrar, sätta ut saltstenar och framför allt eftersöka trafikskadat vilt från de närmre 65 000 viltolyckorna varje år. Och vad händer med antalet viltolyckor när jägare ställer in bössan i skåpet för gott?
Att jägarnas perspektiv inte tas på allvar av regeringen märks även på att den, trots riksdagens upprepade uppmaningar sedan 2015, även vägrat att starta Viltvårdsmyndigheten som skulle ta över ansvaret för jakt- och viltfrågor som nu åligger Naturvårdsverket.
Nu visar statsministern än en gång hur lite dessa frågor prioriteras när posten som landsbygdsminister inte tillsätts efter Jennie Nilssons (S) avgång. Ett tydligt tecken på att landsbygdsfrågor såsom jakt, skogsbruk eller jordbruk inte anses vara speciellt viktiga.
