För åtta år sedan påbörjade terrorsekten Islamiska staten en brutal folkmordskampanj mot religiösa och etniska minoriteter i Syrien och Irak. Bara i augusti 2014 ska IS ha massakrerat omkring 5000 yezidier. De som inte mördades fördrevs på flykt eller togs som slavar. I dag uppskattas 2719 yezidiska kvinnor vara försvunna efter jihadisternas kidnappningar.
Hösten 2014 fick Socialdemokraterna regeringsmakten. Regeringen Löfven utlovade skarpa åtgärder mot de terrorturister från svenska förorter som anslöt sig till folkmordssekten IS. Efter två mandatperioder av borgerlig passivitet på området var det ett välkommet skifte. När reformarbetet började, och kriminalisering av terrorresor infördes 2016, hade trots allt omkring 300 personer redan hunnit resa från Sverige för att ansluta sig till jihadistiska grupperingar i Syrien. De flesta jihadister anslöt sig nämligen mellan åren 2012-2016.
Men åtta år senare finns det anledning att vara besviken. Vi ser nu facit på dessa ”åtgärder”: IS-återvändare går fria i vårt land. Förundersökningar läggs ner. Några åtal blir det därför inte. Än så länge kan antalet jihadister som återvänt från Syrien och dömts för sina brott begångna där räknas på en hand: två män och en kvinna.
Samtidigt har vi alltså att göra med omkring 150 återvändare. Vad gör de nu?
Vissa begår nya brott i Sverige. Andra har återgått till extremistiska miljöer.
En kartläggning från SVT har tidigare visat att 13 av 41 återvändare varit inblandade i brott sedan de kommit tillbaka till Sverige (SVT 14/3-2019). En liknande granskning av stiftelsen Doku och Expressen lyfte fram 15 återvändare som dömts för grova brott. Det rör sig om allt ifrån grov utpressning, misshandel och övergrepp i rättssak, till penningtvättbrott och grova bedrägerier. Enligt Säpo återvänder många jihadister till sina ursprungliga, extremistiska miljöer i Sverige. Flera ingår också i kriminella kretsar.
Ett väldigt uppmärksammat fall är återvändaren i Örebro som deltog i ett lynchmord på en 20-åring. I den brutala dödsmisshandeln använde han sig av en sax för att utdela flera dödliga hugg mot mordoffret. Förra veckan rapporterade lokalmedier i Örebro att en annan IS-återvändare häktats som misstänkt för grovt sabotage mot blåljusverksamhet. Han ska ha deltagit i de våldsamma korankravallerna som utbröt i våras.
Den främsta anledningen till Sveriges misslyckande med att döma återvändare för brott begångna i Syrien och Irak är det faktum att ingen kan åtalas och dömas retroaktivt för brott som inte var kriminaliserade när de begicks. Kriminalisering av terrorresor 2016 och efterföljande förbud kom på plats när de flesta redan hunnit ansluta sig till IS.
Men givet detta borde givetvis den främsta åtgärden för att skydda Sverige mot återvändande jihadister ha varit att säkerställa att de faktiskt inte kan ta sig tillbaka hit. Runt om i västvärlden har myndigheter haft rättsliga verktyg för att neka IS-medlemmar inresa eller vistelse. Pass har rivits, medborgarskap och uppehållstillstånd har återkallats. Men Sverige har inte fått några sådana lagar på plats och S-regeringen har inte bemödat sig med att göra något åt den saken. På grund av denna passivitet och att det krävs grundlagsändringar kommer det förmodligen att dröja framåt 2030-talet innan Sverige har regler som är i linje med många av Europas övriga länder.
Samtidigt har regeringen låtit flyga hit IS-kvinnor från kurdiska fångläger i Syrien. I januari i år kom två IS-kvinnor tillbaka, några månader innan dess hade sex IS-kvinnor fått flyga tillbaka till Sverige. Så sent som i maj landade ytterligare två IS-kvinnor på svensk mark.
Företrädare för den socialdemokratiska regeringen har lovat att rättvisa ska skipas. När regeringen flög hem tre IS-kvinnor från Syrien i september förra året försvarade S-toppen Annika Strandhäll beslutet med att kvinnorna skulle lagföras här. Men än så länge har alltså bara en kvinna dömts för krigsbrott i Syrien. Många andra IS-kvinnor går fria i vårt samhälle.
Det är resultatet av regeringens misslyckade hantering av IS-återvändarna.
