Jag hörde en man beklaga sig över hur lite kommunal hemtjänst hans åldriga mamma blivit berättigad till. Mannen var på gränsen till förtvivlad när han till slut utbrast "men hon är ju så ensam!" Hans mor var inte så sjuk att hon behövde mer än daglig tillsyn och lite hjälp med mat och personlig hygien. Men säkert önskade hon i likhet med andra i vårt samhälle mer av mänsklig samvaro. Någon att språka med och som bryr sig om hur man mår och har det.
Debatten om välfärden i allmänhet och sjukvården i synnerhet står ofta högt på den politiska dagordningen. Många medborgare känner oro för att man själv eller ens närmaste inte ska få den vård eller omsorg man kan komma att behöva. Omstrukturering av sjukvården beskrivs ofta i termer av besparingar eller nedskärningar i medierna och som anhörig är det lätt att känna maktlöshet. Man vill ju att mamma och pappa ska ha det bra och att de inte ska behöva oroa sig.
Men vi måste också påminna oss om den utveckling som skett över åren med den generella välfärden. Om vi ställer dagens situation mot hur det såg ut för trettio år sen är det en fantastisk skillnad. Även om det fortfarande finns problem som behöver åtgärdas har omsorgen om barn och äldre byggts ut i en utsträckning som man 1975 antagligen inte kunde drömma om. Inom sjukvården har forskningen och den tekniska utvecklingen lett till att man i dag framgångsrikt kan behandla allt fler sjukdomar.
Starroperationer har ökat något alldeles otroligt och ballongsprängningar är vardagsmat vid behandling av kärlkramp. Detta bara som några exempel på sådant som man 1975 inte ens kunde söka hjälp för. Faktum är att människor dog obehandlade i dessa sjukdomar. Det är naturligt och bra att fler medborgare söker och får behandling och omsorg. Det betyder ju i förlängningen att allt fler människor skaffar sig en högre livskvalitet. Och detta är något att glädjas åt.
Men samtidigt som sjukvården kan behandla allt fler åkommor och sjukdomar vill naturligtvis fler medborgare få dessa behandlingar. Och fast sjukvården utvecklats tekniskt och forskningsmässigt växer ibland köerna till vården. Det är ett faktum att sjukvården och omsorgen har byggts ut och när man mäter hur nöjd man är med sjukvården är det högst siffror för dem som rent faktiskt har utnyttjat sjukvården. Sämre för dem som inte har någon erfarenhet av densamma. Men det är inte bra att så många oroar sig för att de inte ska få någon sjukvård om de skulle behöva.
