De pågående klimatförändringarna kommer att slå hårdare mot många andra länder än mot Sverige. Konsekvenserna lär ändå bli stora för vårt lilla land. Men trots den för världen negativa effekten av global uppvärmning kan omvandlingen – och inte minst reaktionerna på den – för vår del bli en relativ fördel.
Vi bor i ett stort land i norra Europa – ett land med kallt men tempererat klimat, mycket mark, låg befolkningstäthet och stora naturresurser. I takt med att extremväder, inte minst i form av värmeböljor, blir allt vanligare på den europeiska kontinenten kommer Sverige bli ett mer attraktivt alternativ för både turism och fritidsboende.
Sverige lockar dessutom redan till sig nya industrier och ingenjörskunnande i klimatomställningens spår. Vi ser det i anläggandet av nya batterifabriker, inte minst i Norrland med sina vattenkraftresurser. Vårt land har potential att bli en ledande aktör inom den nya elintensiva industrin.
I ett reportage i Dagens Nyheter (31/10) påtalas att Sverige kan bli en ”elektrostat” på motsvarande sätt som Norge idag är en oljestat. Det beror dock inte i första hand på våra resurser ovan jord utan på vad som döljer sig under marken.
I Sverige finns nämligen stora outforskade tillgångar på strategiska mineraler och sällsynta jordartsmetaller. De är centrala insatsvaror i den nya batteriekonomin, och återfinns i allt från mobiltelefoner till elbilar och vindkraftverk. Sällsynta jordartsmetaller är ofta svåra att finna i tillräckligt stor och koncentrerad mängd för att de ska löna sig att bryta. Men i Sverige finns sådana koncentrationer, flera av metallerna är till och med namngivna här, såsom skandium, yttrium, lantan och cerium.
Mer kända är nog de övriga strategiska mineraler och metaller som också behövs i eloktro-omställningen: kobolt, litium grafit, nickel och volfram. Även för brytning av dessa finns stora möjligheter i Sverige. Vårt land kan bli ett Klondyke för gruvbrytning i klimatets tjänst – om vi bara gör det möjligt.
För idag hindras i praktiken nästan all ny gruvbrytning i Sverige av en extremt omfattande och byråkratisk miljöprövning där domstolar och myndigheter kontinuerligt skruvar åt kraven. Vi minns alla turerna kring Cementa på Gotland förra året. Antalet tillstånd för ny gruvbrytning de senaste decennierna kan räknas på ena handens fingrar. Enligt gruvbranschens företrädare medför den svenska miljöprövningen i dag en så utdragen, osäker och kostsam process att det inte blir lönsamt att göra nyinvesteringar i gruvbrytning. Detta trots att Sverige har kunnandet, traditionerna och förutsättningarna för effektiv gruvbrytning.
Detta är ett typexempel på när ”det bästa” blir det godas fiende. För vare sig miljön, ekonomin eller säkerhetspolitiken gynnas av att Sverige och Europa, såsom är fallet i dag, importerar dessa strategiska mineraler från auktoritära stater som Kina eller Kongo där miljökraven är obefintliga.
Naturligtvis bör man ta hänsyn till hur gruvbrytning påverkar grundvattnet eller lokalbefolkningen. Men varje sällsynt lave, blomma eller fjäril kan inte få lägga hinder i vägen för framtagandet av en råvara som är fundamental för klimatomställningen. En förnuftig klimatpolitik måste bygga på konsekvenstänkande och utgå från människan. Rätt hanterad innebär den gröna omställningen inte bara en utmaning utan stora möjligheter för Sverige.
