Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Kommunala ordningsvakter har blivit ett allt vanligare inslag i stadsbilden i svenska städer.  Bild: Fredrik Sandberg/TT
Kommunala ordningsvakter har blivit ett allt vanligare inslag i stadsbilden i svenska städer. Bild: Fredrik Sandberg/TT

Håkan Boström: Riktigt öka tryggheten i Göteborg

Många göteborgare har tröttnat på otryggheten. Lokalt förankrade trygghetsåtgärder är rätt väg att gå. Det kan även gälla även det polisiära arbetet.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Göteborgsalliansen vill ta tillbaka gatorna från de kriminella gängen. Därför ska det bland annat satsas på fler kommunala ordningsvakter. Trygghetssatsningen blev föremål för debatt när Göteborgs kommunfullmäktige under onsdagen klubbade budgeten för 2021. Demokraternas Martin Wannholt var pådrivande för hårdare tag mot brottsligheten. Feministiskt initiativ menade tvärtom att det handlade om skrämselretorik och drog paralleller till Trump.

De flesta som bor i Göteborg håller nog inte med om att det skulle vara skrämselretorik att vilja förbättra tryggheten. Vi kan höra och läsa om rån, sprängningar och knivskärningar var och varannan vecka. För att inte tala om alla inbrott och stölder. Många börjar tröttna.

Det spelar mindre roll att det rent statistiskt inte är så stor risk att bli rånad. Risken är tillräckligt stor för att det ska påverka människors vardag, inte minst kvinnor och äldre.

Kommunala ordningsvakter har både en lugnande och avskräckande effekt. De innebär fler ögon och öron på gatan – och om de kan avlasta polisen är det förstås utmärkt. Ordningsvakterna står dessutom bara för en mindre del av den föreslagna trygghetssatsningen. Mycket resurser kommer läggas på förebyggande arbete på fältet.

Att kommunen satsar på trygghet är välkommet. Samtidigt aktualiserar det en större fråga om ansvarsfördelningen mellan stat och kommun. Polisen har länge varit resursmässigt eftersatt i Sverige. Följden har blivit en enorm expansion av privata vaktbolag och på senare år även kommunala ordningsvakter.

Samordning och ansvarsutkrävande kan bli lidande. Men lösningen är inte att sitta passivt och vänta på åtgärder från riksdagshuset i Stockholm. Snarare kan man fråga sig om inte en kommunalisering av åtminstone vissa polistjänster, med tillhörande resurser, vore ett steg i rätt riktning. Medan Sverige förstatligade sin polis 1965 har många länder behållit en regional och kommunal ordningsmakt. Det ger en annan förankring och vore åtminstone värt en diskussion.