Gästkolumnist Kajsa Dovstad väljer att felaktigt referera min åsikt om diabetesmedicinen Ozempic, som det råder global brist på eftersom läkemedlet även används som populärt bantningspreparat. Dovstad rycker loss en mening ur en krönika med rubriken ”Förbjud Tiktok-bantning med diabetesmedicin” som jag skrivit (publicerad i bland annat Norran 31/7). Meningen klumpas ihop med åsikter om medicinen från Expressens och DN:s ledarsidor. Det framstår i Dovstads text som att jag anser att Ozempic ska reserveras för enbart diabetespatienter. Hon nämner visserligen, i slutet av sin artikel, att jag är inne på att det är fel att kategoriskt avfärda alla med fetma som mindre behövande.
Sanningen är att jag i min krönika går betydligt längre och sätter ner foten om att medicinska behov, inte diagnos, ska avgöra förskrivning av Ozempic. Jag skriver: “Alla som bantar med Ozempic är inte normalviktiga Tiktok-användare som suktar efter att gå ner fem kilo utan att svettas på gymmet. Medicinen har inneburit ett paradigmskifte för personer med obesitas, det som tidigare kallades fetma. Det finns därför fall där det är motiverat att ge Ozempic till överviktiga, till exempel att kroppshyddan måste minska snabbt inför en livsviktig operation eller för att undvika att någon utvecklar allvarliga följdsjukdomar av obesitas, som just diabetes. Att skuldbelägga patienter som redan lider tjänar ingen på.”
I min krönika är jag starkt kritisk till att personer utan diabetes typ 2 eller alarmerande högt BMI fått Ozempis utskrivet. Jag för resonemang om medicinska begreppet ”triage” som rör sortering av patienter i situationer med resursbrist. Min slutsats lyder: “Vårt sjukvårdssystem bygger på att patienter som behöver vård mest ska få den. Det är en humanistisk princip att värna, även när det gäller diabetesmedicinen Ozempic.” Jag framför i min krönika således en åsikt som Dovstad själv verkar ha landat i. Det hade varit hederligt att informera GP:s läsare om det.
Jenny Sonesson
Fristående krönikör Liberala Nyhetsbyrån