Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Miljö- och klimatminister samt vice statsminister Isabella Lövin. Bild: Pontus Lundahl/TT
Miljö- och klimatminister samt vice statsminister Isabella Lövin. Bild: Pontus Lundahl/TT

Agnes Karnatz: Regeringens klimatpolitik hänger inte ihop

Att uppmuntra folk att hela tiden köpa nytt är inte hållbart. Men det är precis det regeringen gör genom subventioner till elcyklar och elbilar.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP) är inne på sin sista månad som statsråd och språkrör. I en intervju med DN (4/1) utvärderar hon sina insatser i regeringen. Lövin menar att Miljöpartiet ofta missförstås, till exempel för att vara utvecklingsfientligt eller för att bara gynna livet i storstaden. Men sådana mothugg är vardag för de flesta politiker. Och i Lövins fall vädras grogrunden till missförstånden i samma intervju.

Få lär invända mot grundidén som Miljöpartiet förespråkar. ”Vi måste bort från slit-och-släng-samhället”, säger hon. Sparsamhet är en bra metod, inte minst när det gäller miljö och klimat. Det kan inte bli tydligare, tills Lövin förklarar: ”det räcker inte att köpa en Tesla och sedan kan man ha gott samvete”.

Det hon menar är att ingen kan köpa sig fri från att ta ett helhetsansvar för klimatet. Men det hon samtidigt antyder är att det i vilket fall är positivt att köpa en ny elbil. Samtidigt som grundidén är att hellre laga och återanvända det vi har går en stor del av politiken ut på att uppmuntra människor att köpa den senaste tekniken.

Elbilar, elcyklar, solceller och mycket mer har belagts med olika former av ekonomiskt stöd från staten för den som köper nytt. Det behöver inte vara negativt ur klimatsynpunkt, så länge det nya ersätter något gammalt som inte fungerar längre, och i därefter används hela sin livslängd. Men politiken i sig ställer inga krav på sparsamhet, utan belönar bara nya inköp av vissa produkter.

Samtidigt väljer Lövin att stämpla en annan sorts konsumtion som något negativt. ”Vi ska absolut sluta med weekendresor till London och New York.” Det hon menar är slentrianmässiga flygresor. Men hon skambelägger samtidigt den som reser utomlands betydligt mer sällan, och då gör det miljömässigt rimligare valet att åka den kortare sträckan till London i stället för – exempelvis – Kanarieöarna.

Inte heller regeringens flygskatt gör någon skillnad på dessa resor. När det gäller både resor och nya produkter är dessutom teknikutvecklingen en faktor som behöver räknas med.

I takt med att flygresor blir mer miljövänliga kommer de att kunna genomföras utan dagens nackdelar. Produkter som bilar kommer också att generera mindre utsläpp, men de har fortfarande en betydande påverkan i tillverkningsprocessen. Det är då inte hållbart att hela tiden byta till den senaste modellen, vilket politiken måste ta hänsyn till.

Det kan vara enkelt för ledande politiker att uppmuntra vissa livsstilsval, försvåra andra, och sedan ta äran för att det ena ökar och det andra minskar.

Men om politiken verkligen ska bidra till minskad klimatpåverkan i längden måste den också vara konsekvent.