Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

I framtiden kan det bli svårt att veta hur lång tid det tar för brevet att komma fram. Bild: Jessica Gow/TT
I framtiden kan det bli svårt att veta hur lång tid det tar för brevet att komma fram. Bild: Jessica Gow/TT

Karin Pihl: Regeringens försämring av posten hotar rikets säkerhet

Brev som tar nästan en vecka att komma fram. Det kan bli verklighet om regeringen får som den vill.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Snart kan det ta nästan en vecka för ett vanligt brev att komma fram. Åtminstone om regeringen får som den vill. I ett nytt förslag, som under våren skickats ut på remiss, fastslår regeringen att kraven på Postnords tjänster måste sänkas.

Det är inte första gången försämringar genomförs. 2018 ändrades postlagen vilket innebar att 95 procent av alla brev ska delas ut inom två arbetsdagar i stället för som tidigare, en arbetsdag. Men det räckte alltså inte. Det nya kravet innebär att 85 procent av all post med normalporto ska komma fram inom två dagar. 15 procent av all post kan ta fyra dagar på sig. Det kan i praktiken innebära sex dagar, eftersom vissa brevlådor töms tidigt på morgonen, enligt tillsynsmyndigheten Post- och telestyrelsen (TT 22/3).

Den främsta orsaken till förslaget är digitaliseringen. Svenskarna skickar allt färre fysiska brev, och den utvecklingen ser inte ut att avstanna. Men posten har kvar många av sina fasta kostnader. Det är inte marknadsmässigt hållbart att hålla samma servicenivå, menar regeringen.

Postnord är ett aktiebolag ägt av svenska och danska staten. Precis som alla andra företag har Postnord ett lönsamhetskrav på sig. Ur den synvinkeln är det förståeligt att regeringen vill ställa lägre krav.

Men postverksamhet varken kan eller bör betraktas som vilken tjänst som helst.

Många remissinstanser är kritiska. Post- och telestyrelsen varnar för att förslaget kan göra det svårare att driva företag på landsbygden. Viktiga försändelser som innehåller vårdkallelser, fakturor, medicin och myndighetsbrev kan påverkas om det blir svårare att förutse när posten kommer fram.

Försvarsmakten avstyrker förslaget eftersom det kan påverka myndighetens uppdrag att i ett krisläge skicka ut order om tjänstgöring vilket kan försämra beredskapen. Myndigheten menar också att en försämring kan innebära säkerhetsrisker. I ett ”annat beredskapsläge” – läs en kris- eller krigssituation – kan fienden komma att utnyttja det faktum att allt mer av kommunikationen sker elektroniskt.

För en främmande makt är det lätt att fejka ett e-postmeddelande eller sms från myndigheterna. Att det då innebär problem att vanliga brev kan ta en vecka att komma fram är ingen vild gissning.

Det behöver inte ens vara så allvarligt som ett stundande krig för att centrala samhällsfunktioner kan skadas om posten inte levererar i tid. Om svenska myndigheter eller stora företag utsätts för en cyberattack kan en fungerande fysisk postleverans spela en avgörande roll. Det måste gå att skicka patientkallelser, deklarationer och löner i tid, även om möjligheten att skicka ut detta digitalt har slagits ut.

Coronapandemin har gjort det tydligt att Sveriges krisberedskap inte är vad den en gång var. Vi har byggt upp det moderna samhället efter utgångspunkten att så länge allt är som vanligt, då flyter det på. Men när det uppkommer störningar – i form av en pandemi, exempelvis – står vi handfallna. De få beredskapslager som är kvar innehåller utrustning som passerat bäst före-datum och ingen vet riktigt vem som har ansvar för krishanteringen. Den insikten borde regeringen ta med sig när den föreslår förändringar i Postnords villkor.

Sverige står förvisso inte och faller med regeringens nya förslag. Men som promemorian konstaterar kommer digitaliseringen inte att avstanna. Om kraven på Postnord ska minska i takt med att digitaliseringen framskrider har vi snart ingen post kvar.

Folk gillar inte att priserna på brevporto höjs, skriver regeringen i sin promemoria med hänvisning till Post- och telestyrelsens undersökningar. Nej, det är klart att ingen gillar prishöjningar. Men om dyrare frimärken krävs för att vi ska kunna ha kvar en posttjänst värd namnet torde de flesta stå ut med det.