”Din fitta mannen, om jag hör en gång till mannen att ni går och säger något sådant till grabbarna mannen, jag pepprar ditt hem mannen, samma dag din lilla horunge.” Det skriker en hotfull man till en polis. Allt filmas såklart och läggs ut på nätet så den kriminelle får visa hur tuff han är.
Den hotfulle, som påstås vara gängkriminell i Malmö, går väldigt nära polisen. Polisen svarar lågt, uppenbart rädd, ”lugna ner dig”. Han ser lättad ut när en av den hotfulle killens vänner kommer och håller tillbaka honom. Den hotfulle och påstått gängkriminelle blir inte gripen.
I Visby spelar några vanliga ungdomar hög musik i sitt sommarhus. Grannarna klagar och polisen anländer. Ungdomarna stänger av musiken, men precis när polisen ska åka sätter de på musiken igen. Patrullen går in och griper ungdomen, han bli bojad och hårdhänt behandlad.
I Stockholm uppmanar en kriminell sin vän: ”filma nu”: Sen börjar han agera hotfullt mot poliserna. ”vet du vem jag är mannen, din jävla fitta?” Han pekar precis var polisen ska ställa sig och polisen lyder. Hans vänner skrattar i bakgrunden när poliserna lyder honom. Han blir inte gripen.
I en mindre stad stoppas en 69-årig pensionär av polisen. Han har grov ADHD och stammar. Han var sur för att han fått fortkörningsböter motsvarande 30 procent av hans pension. Han vägrar gå ur bilen. Han säger att polisen borde fånga tjuvar istället för bilister. Polisen sprayar honom med pepparspray, bojar honom och sätter honom i förvar.
Polisen vet att den musikspelande pojken och 69-åringen de bojar är helt ofarliga. De kommer inte angripa dem. De kommer inte ”peppra deras hus” eller stå utanför deras barns dagis.
Undermedvetet kan det då vara lättare att välja handfängsel och gripande av den som är till synes ofarlig. Följden blir att polisen behandlar människor olika. Att de jobbar med lågaffektivt gentemot den hotfulle, kriminelle och hårdhänt gränssättande, men med nedläggning och bojor mot stöddiga men ofarliga personer.
Jag hoppas dessa exempel inte är talande för verkligheten. Att de är undantag. Men jag har fått hör om för många fall för att egentligen tro det.
Min övertygelse är att de allra flesta poliser är bra folk, annars hade de inte blivit poliser. Man blir polis för att man vill hjälpa andra. Göra samhället bättre. Låsa in buset.
Det jag tror anledningen till händelser som dessa är rädsla. Inte endast, kanske inte ens primärt för den skrikande och hotfulla kriminelle. Utan för att våga ta initiativ. Om jag agerar på hotet, så kommer killen troligen bli farlig och jag tvingas använda batongen. Kommer min kollega hjälpa mig eller anmäla mig? Riskerar jag bli beskylld för övervåld och bli av med jobbet? Killen som filmar mig, kommer det hamna på nätet? Hur kommer jag framstå? Kommer jag bli uthängd på sociala medier och tidningar? Och utöver dessa tveksamheter riskera få mitt hus pepprat? Nej, jag statuerar nog ett exempel på någon som inte blir våldsam och som inte riskerar att hämnas istället.
De flesta poliser vill röja upp bland buset, men de hindras av lagar anpassade till en svunnen tid, bristfälliga chefer i en bristfällig organisation där mjäk har upphöjts till ideologi. Där rädsla för att sticka ut på fel sätt och därmed hindras i karriären förlamar dem som vi behöver, det vill säga riktiga snutar. Dom som håller ihop och bojar dem som hotar och är farliga inte dem som är enkla att tas med. Dom som svarar ”Det skiter vi i, är du kriminell så tar vi dig” när buset likt ovan säger: ”Vet du vem jag är mannen?”
