Hatar folk elsparkcykeln? Det kan låta så på många. De frustar över hur hänsynslöst fordonen framförs. Att dess förare saknar trafikvett och att de parkeras hursomhelst. Användarnas respektlöshet kan bara mäta sig med elsparkcykelbolagens bristande ansvarstagande. Så går kritiken.
Men är det egentligen själva fordonet som väcker sådana reaktioner? Sannolikt inte. Det är inget fel på elsparkcykeln som fordon (eller den tillhörande tekniken för uthyrning). Lika lite som det är något fel på cyklar, inlines, bilar eller skateboards.
Irritationen över elsparkcyklarna, och den är välmotiverad, handlar om att de inte inordnats i de regler och normer som gäller i vår gemensamma offentlighet.
Jämför elsparkcyklarna med hyrcyklarna i Göteborg som går under namnet Styr och ställ. Varför är det så mycket irritation över de förra och så lite över de senare?
En lockande förklaring är att det finns fler elsparkcyklar än vanliga hyrcyklar. Och det stämmer säkert. Men en annan förklaring är att hyrcyklarnas avhämtningsplatser är samma som lämningsplatserna. Det är reglerat var de ska lämnas. Ingen behöver snubbla över en hyrcykel på trottoaren.
Det går inte tekniskt att avsluta lånet av cykeln på någon annan plats än någon av de många hyrstationerna. Ingen stör sig över cyklarna eftersom deras användning är reglerad på ett sådant sätt att det inte uppmuntrar till ansvarslöshet i det offentliga rummet.
Elsparkcyklarna kan däremot lämnas nästan varsomhelst. Avsaknaden av några uppstyrda avlämningsplatser innebär två saker: Användarna behöver inte ta hänsyn till var de lämnas och bolagen som hyr ut dem slipper bekosta hyrstationer och kan gratis bruka torg, trottoarer och andra offentliga ytor som hyrstationer.
Men felparkeringar är väl inget nytt, invänder vissa, även vanliga bilar och cyklar felparkeras jämt och ständigt! Det är minsann något speciellt med folks motvilja gentemot elsparkcyklarna. En som menar detta är ekonomen Andreas Bergh.
"Cykeln, tåget, bilen, hissen och schackspelet – alla var de en gång nya påfund som fick människor att reagera med stor skepsis" skriver han i en kolumn (DN 29/6). Samma gäller nu, menar Bergh, även för elsparkcykeln. Folk irriterar sig över att de felparkeras medan motsvarande intensivt motstånd inte uppstår när "vanliga cyklar eller bilar har felparkerats, ej heller när människor kastar glasspapper, chipspåsar och fimpar som om staden vore en kombinerad soptunna och askfat."
Bergh ägnar så många ord åt det oväsentliga att han missar det uppenbara: Det är ingen som bryr sig om själva fordonet eller tekniken, utan om hur det hanteras i det offentliga rummet. I avsaknad av en ändamålsenlig reglering av användningen uppstår en orättvisa i offentligheten: Ett fordon som inte lyder under de regler som gäller för andra fordon.
Cyklar och bilar kan också felparkeras. Det är också sådant som väcker irritation. Men det finns en rimlig möjlighet, genom ett gemensamt regelverk och parkeringsplatser, att parkera en cykel i ett offentligt eller privat cykelställ eller att ställa bilen på ett sådant sätt som överensstämmer med kommunens lokala parkeringsregler.
Likaså finns det många chanser att slänga sitt skräp på ett ordnat vis i någon av de, förhoppningsvis, mångfaldiga soptunnor som finns i våra samhällen. Att slänga skräpet på gatan irriterar också, men de flesta bryter, trots möjligheten, inte mot dessa normer och regler.
Någon motsvarande ordning finns inte för elsparkcyklarna.
Bergh missar det uppenbara problemet eftersom han är mer intresserad av att finna Ludditer och motvilja mot ny teknik än att förstå att vi har att göra med konsekvenserna av vad som händer när normer inte håller jämn takt med gemensamma regelverk.
Elsparkcyklarna uppmärksammar oss på att det finns en vältutvecklad men också rätt skör ordning och balans i det offentliga rum vi delar med varandra. Fordon får parkeras och framföras men bara under vissa villkor. Bryter man mot de gemensamma reglerna riskerar man inte bara böter utan även att väcka irritation och bryta mot de sociala normerna.
Bergh ställer frågan om elsparkcyklarna kommer överleva den "kommunala regleringsivern" som säkerligen följer som en konsekvens av det folkliga missnöjet. Frågan är helt felställd: Kommer elsparkcyklarna överleva om deras plats på gator och torg inte regleras på ett sätt som motsvarar cykeln eller bilen?
Mycket som är förbjudet är i regel också något som inte är socialt accepterat. Exempelvis att blockera en utfart. Men felparkerar någon kan man faktiskt höra av sig till det lokala parkeringsbolaget. Så upprätthålls både den offentliga regeln och de sociala normerna.
Om det ligger en hög med elsparkcyklar och blockerar ingången till sophämtningen eller trottoaren så kommer dock kommunen rycka på axlarna. Inte deras ansvar. Det är vad man kallar för "allmänningarnas dilemma" och lösningen på just detta dilemma är verkligen inte avlägsen. Elsparkcyklarna måste regleras. Precis som all annan form av trafik.
