En radikal rörelse, ett familjeevenemang… eller ett kommersiellt jippo? Pridefestivalen i Stockholm, som i år firar 25-årsjubileum och anordnas i början av augusti varje år, har vuxit till att bli en riktig folkfest. Den är landets i särklass största hbtq-evenemang och avslutas med en färgsprakande parad.
I år väntas evenemanget vara större än någonsin. Sponsorerna är fler än åren före pandemin, rapporterar DN (2/8). På listan över företag som sponsrar festivalen finns Heineken, Swedbank, Strawberry, Kicks och Ericsson.
Alla är dock inte nöjda med vad som har beskrivits som en kommersialisering av Pride. Ceres Haglund, ordförande för RFSL Uppsala som anordnar Uppsala Pride, säger till DN att Pride inte ska vara en ”marknadsföringskampanj för Nordea”.
Diskussionen är inte ny. Det kallas ”pinkwashing” – genom att sponsra jämställdhet eller hbtq-rättigheter kan företag framställa sig själva i positiv dager. Hur det är med engagemanget i verkligheten är dock en annan fråga. Ibland kan man till och med misstänka att företagens tillfälliga regnbågslogotyper är ett sätt att maskera verksamhet som inte direkt rimmar med de värderingar som företagen presenterar utåt. Som när klädföretag trycker upp regnbågströjor som produceras i länder där homosexualitet är olagligt, jämställdheten usel och där arbetarna knappast har kollektivavtal.
Andra anser att det är bra att hbtq-rörelsen sponsras av stora företag. Om det är okontroversiellt för stora företag att inte bara sponsra Pridefestivalen, utan också aktivt delta i den och sälja produkter med regnbågsflaggan, är det ett tecken på ett inkluderande samhälle.
Eller som SvD:s ledarskribent Henrik Dalgard uttrycker det (SvD 4/8): ”På en marknad förmedlas nämligen inte bara varor och tjänster, utan också idéer”.
Det är förvisso sant. Men nog finns det något nästan kvävande i att gå igenom Pride Stockholms sponsorer. Kommersialismen står en upp i halsen. Hotellkedjan Strawberry, tidigare Nordic Choice Hotels, har en egen flik där Priderörelsens historia beskrivs – med en avslutande uppmaning att boka hotellnätter på deras hotell under Prideveckan. Företaget Kicks visar hur man kan använda deras produkter för att sminka sig inför festivalen. Nordea säger att Pride-engagemanget för dem är mer än att hissa en flagga, för på deras arbetsplats är alla inkluderade.
Och alla kunder har lika rätt att bli blåsta på sina sparkonton, oavsett sexuell läggning, kanske de borde tillägga.
Problemet med ”pinkwashing” är inte att företag sponsrar en festival. Det är snarare bra att civilsamhället bärs upp av privata pengar och inte bara av skattemedel. Men de idéer som förmedlas från företag till kund på en marknad har ett syfte: att företaget ska tjäna pengar. När politisk aktivism förvandlas till PR-kampanjer från företag kan man inte kalla det aktivism längre. Då har det blivit reklam.
