Debatten mellan Europaparlamentets toppkandidater, minus högergrupperna ECR och ID som inte skickade några representanter, var ingen spännande tillställning. Då försökte man ändå från parlamentets sida göra debatten lite fräsig med Eurovision-liknande scenshow, blinkande färggranna ljus och frågor från tv-studios runtom kontinenten.
Trots att debatten i sin helhet var hela två timmar lång så tvingades toppkandidaterna från de olika partigrupperna formulera sina tankar i minutlånga inlägg. Misstanken från organisatörerna var möjligen att hade kandidaterna fått bre ut sig mer så skulle verkligen ingen orka titta. Tyvärr har de nog rätt i det. Många av kandidaternas uttalanden var som små kollage av uppklippta pressmeddelanden och ordsallad som Chat-GPT hade kunnat formulera roligare.
Ett bestående intryck av debatten var att viktiga frågor rundades och att det saknades en förståelse för EU:s ekonomiska och politiska problem. Det ägnades mycket tid åt att prata om skattefinansierade satsningar och frågor som inte har något med EU att göra överhuvudtaget, som lönesättning och socialpolitik.
Mindre tid ägnades åt den inre marknaden, finanspolitiska regleringar och handelspolitik – sådant som faktiskt har bäring på EU:s ansvarsområden och där Europaparlamentet verkligen har inflytande.
Det ekonomiska läget i Europa under det föregående decenniet verkade inte vara något som toppkandidaterna tänkt så mycket på. Det är synd, för det har skett rätt stora förändringar som borde vara högst upp på den politiska dagordningen i en Europavalrörelse.
Femton år sedan, strax innan den ekonomiska krisen 2009, var den europeiska ekonomin ungefär likvärdig med den amerikanska. I dag är euroområdets totala bruttonationalprodukt omkring 15 biljoner dollar, medan USA:s har skjutit i höjden till 26,9 biljoner dollar – det är ungefär 80 procent mer än den europeiska. Under dessa femton år har den amerikanska ekonomin växt med 72 procent och Kinas med 290 procent. Den europeiska ekonomin har under motsvarande period ökat med 21 procent.
På alla upptänkliga vis blev EU och Europa som maktfaktor: ekonomiskt, säkerhetspolitiskt och i internationella sammanhang mindre viktigt under 2010-talet. Denna nedåtgående kurva fortsätter under 2020-talet. En av huvudorsakerna är att Europa inte är någon ekonomisk tillväxtregion. Vi genomlever en period av ekonomisk stagnation och avmattning i Europa.
Inget av de stora, innovativa och framgångsrika företagen som har grundats eller gjort stora genomslag under 2010-talet är EU-baserade. Av de 100 största företagen i världen sett till börsvärde så är arton europeiska (nitton om man räknar amerikanska Accenture som är baserat i Dublin av skatteskäl).
Av dessa så är enbart tyska SAP och nederländska ASML, verksamma inom mjukvara, datacenter eller chiptillverkning. Stora delar av tillväxten under 2010-talet, efter finanskraschen 2009, skedde i branscher som i hög utsträckning nyttjar digitala hjälpmedel för att öka produktiviteten. Tänk bolag som Alphabet, Amazon, Meta, Microsoft, Nvidia, TSMC och Tencent. Denna utveckling passerade Europa helt förbi. Fundera exempelvis på vilka mjukvaru- eller molntjänster som svenska kommuner upphandlat, det är konsekvent amerikanska bolag som tillhandahåller dem. Det är förstås ingen naturlag att det blivit så här.
Inget av de arton europeiska storbolagen är isolerat från innovationer, det handlar ändå om framgångsrika multinationella bolag, men samtidigt är inget av dem drivande när det kommer till vår tids stora tillväxtbranscher som näthandel, eldrivna fordon, grön energi eller AI-teknik. Dessa företag återfinns i USA, Sydkorea, Kina och Indien. Det mest banbrytande europeiska företaget på listan av de hundra största är danska Novo Nordisk, Europas högst värderade bolag, som med sina mediciner för diabetes och övervikt slagit många försäljningsrekord.
Övriga europeiska storbolag hamnar i främst tre kategorier: Konsumtionsvaror och läkemedel, energibolag eller investmentbolag. Detta är betecknande för Europa; stabila och gamla industrier. Flera av bolagen som tyska Linde och Siemens har över hundra år på nacken, ett par är familjeföretag som LVMH. Få av företagen har uppstått efter det senaste sekelskiftet och brutit ny mark, teknologiskt och ekonomiskt.
Om man är intresserad av lyxvaror, smink, läkemedel och fina ostar så är Europa svårslaget. Men reell ekonomisk innovation är det faktiskt tunnare med. Åtminstone om man jämför med USA och Kina. Som jämförelse kan nämnas att USA på listan över de hundra största bolagen i världen har 61 stycken.
Varför är det på det här viset? Vilken roll spelar det för den europeiska ekonomin och dess framtid? Det var inget som kandidaterna berörde även om stagnerande inkomster och ojämlikhet var något som flera kandidater talade om.
Gamla industrier frodas i Europa, medan nya har svårt att etablera sig. Beror det på bristen av kapital? Alltför mycket regleringar? Eller något helt annat?
Jag hade gärna hört Europas mäktigaste politiker resonera kring detta och jag förutsätter inte ett specifikt svar på varför det har blivit på det här viset eller exakt hur situationen kan förbättras – men jag föreställer mig att rätta många skulle vilja ha några tankar om det från våra folkvalda.
För helt kört är det ändå inte. Den stora förändringen mellan USA:s och EU:s ekonomi har skett under de föregående femton åren. EU:s ekonomi kan komma ikapp.
Tillsammans så är EU:s länder världens största inre marknad, även efter britternas utträde. Det finns stora möjligheter till investeringar, frihandel och gränsöverskridande bolag i Europa. Livskvalitén är överlag hög och det är enkelt att locka kvalificerad arbetskraft från hela världen.
Skälen till varför ekonomin ändå inte växer tillräckligt borde vara ett ämne man från politiskt håll ständigt återkommer till. Tyvärr så var det vanligaste ekonomiska argumentet som hördes i debatten att si och så många miljarder euro satsas på en eller annan industri. Det tackar förstås inte befintliga aktörer inte nej till, men det är sannolikt inte det som skapar morgondagens europeiska tillväxtbolag.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
