Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
 Bild: Ernst Henry Photography
Bild: Ernst Henry Photography

Alice Teodorescu Måwe: Polariseringens tid är nu

Svensk politik har under det gångna decenniet gått från att kretsa kring ekonomisk-politisk, höger-vänster konflikt till att också inrymma en sociokulturell dimension, skriver gästkolumnisten Alice Teodorescu.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

Vad bär du med dig från det händelserika 10-talet? Den Arabiska våren, inbördeskriget i Syrien, den stora flyktingvågen till Europa i allmänhet och Sverige i synnerhet, ekonomisk osäkerhet som en följd av finanskrisen, IS och en rad spektakulära terrordåd varav två i Stockholm, valet av Donald Trump i USA, folkomröstningen om Brexit i Storbritannien, Kinas ekonomiska expansion, Sverigedemokraternas intåg och etablering i riksdagen, Alliansens uppluckring och fall, Greta Thunberg eller #Metoo?

När Sverige om några veckor äntrar 20-talet är det i en tid av förändring. Det får återverkningar på det politiska landskapet, på de traditionella medierna och institutionerna, på samhället som sådant. Det handlar om såväl teknisk utveckling som påverkar alltifrån arbetsmarknaden till välfärden, som demografisk förändring till följd av åldrande befolkning och betydande invandring.

Svensk politik har under det gångna decenniet gått från att kretsa kring ekonomisk-politisk, höger-vänster konflikt till att också inrymma en sociokulturell dimension, i vilken frågor om bland annat invandring och nationell identitet ingår. Den senare sfärens skiljelinjer går rakt igenom partierna i lika hög grad som mellan dem. Polariseringens tid är nu.

Om gårdagens politiska strider handlade om en alltmer växande offentlig sektor, skyhöga skatteuttag och löntagarfonder med syfte att socialisera näringslivet, kommer morgondagens snarare att handla om mångbottnad segregation och uppkomsten av parallella samhällen med växande kriminalitet och otrygghet som följd. Och en alltmer etnifierad underklass vars möjligheter att klassresa kraftigt försämrats, liksom en skola och välfärdstjänster som inte lever upp till medborgarnas rättmätiga förväntningar givet skattetrycket.

Vilka blir då de främsta politiska lärdomarna från det gångna decenniet, oavsett om den politiska spelplanen återfinns i USA, Storbritannien eller Sverige? Först och främst, vilket den svenska samhällsutvecklingen gång efter annan visar: proaktivitet vinner över reaktivitet, realism över idealism, långsiktighet över kortsiktig opportunism.

Det viktigaste är inte vilka som utesluts från förhandlingsbordet, utan vilka som deltar. Inte heller är det viktigaste vad man är emot, utan vad man är för. Det centrala är vad handlingar leder till för resultat, inte vad de symboliserar. Goda intentioner är ingen ursäkt för senfärdighet eller okunnighet.

Men framför allt: 1) Ta ingenting för givet, särskilt inte det som förefaller vara positivt. Framgång vilar på kunskap, mod och konsekvensanalys. Var inte ängslig! 2) Framtiden blir vad man gör den till. De problem som Sverige behöver lösa är till stor del resultat av politiska beslut. Lös problem! 3) Samhällsproblemen väljer partierna, partierna väljer inte sina samhällsproblem. Erkänn målkonflikter! 4) Ju mer splittrat samhälle desto större behov av genuin vilja att förstå meningsmotståndarens främsta argument. Lyssna utan att döma!

Gott nytt decennium!