Engelska flottan har inte bara siktats vid Vinga utan också angjort Frihamnen med HMS Kent. Den brittiska fregatten är här som ett led i en av de största brittiska satsningarna någonsin i Göteborg – Think Britain. Avsikten med de tre dagarnas gästspel är att stärka de flerhundraåriga goda relationerna mellan vår stad och Storbritannien, men också att marknadsföra landet och skapa kontakter.
Under några intensiva dagar gästades Göteborg inte bara av flottans män och kvinnor utan också av artister, turistdelegationer, näringslivsfolk, poeter och akademiker, minst en amiral och den brittiske ambassadören i Sverige, Andrew Mitchell. Det har hållits seminarier och konferenser. Den engelska drottningens födelsedag firades ombord på HMS Kent och vid en högtidlig ceremoni återinvigdes ett minnesmärke över den engelske amiralen James Saumarez.
Historien om den firade krigshjältens insats för Göteborg är lika fascinerande som den är ovanlig. 1810 hade Frankrike beordrat Sverige att förklara England krig. Saumarez, som var befälhavare över den engelska östersjöflottan, kunde enkelt ha pulveriserat Göteborg men valde en annan väg. Som hans ättling, den sjunde lord Saumarez, sa:
– Min anfader bestämde sig för att inte avfyra kanonerna utan for i stället in till Göteborg och åt middag. Vilken välsignelse om väpnade konflikter kunde hanteras så i dag, sa lorden.
Dagens Lord Saumarez är en föga krigisk, jovialisk herre, som, precis som sina anfäder bor på Guernsey i engelska kanalen. Under besöket i Göteborg bar han på ett stort, diamantprytt svärd till den grå kostymen, en något märklig "kombo". Förklaringen var att det var just det svärd som den ursprunglige Lord Saumarez hade förärats av den svenske kungen Karl XIII, för sina fredsbevarande insatser.
Saumarez var noggrann med att poängtera att diamanterna var oäkta. Av de äkta hade den förste lorden gjort halsband, örhängen och tiara av till sin hustru – också det ett bevis på det Saumarezska fredskynnet.
En annan herre från Guernsey, som jag talade med, kunde knappt sluta prisa Göteborgs skönhet:
– Göteborg är fantastiskt, sällan har jag sett en stad som lyckats skydda sig så väl från klåfingrighet och höga hus. Ni har behållit skalan, sikten och ljuset. Och så lätt att promenera! Really wonderful, sa han. Vi tackade artigt och gladdes åt att den entusiastiske gästen inte sett allt som byggts på senare tid och inte heller en del av det som finns i planerna.
Hade han hört talas om den så kallade bangårdsviadukten är jag övertygad om att han hade varit väsentligen mer reserverad. Nu hade han inte det, och inte så många andra heller, verkar det som. Eljest hade det inte varit så tyst om saken.
Så här är det. Den nya bron över älven skall stå klar senast 2020. Bron skall mynna i en viadukt över bangården och mellan GP-huset och posthuset mot Allén. Det blir en stor skapelse, ett jättelikt trafiksystem mitt inne i stan, vid Trädgårdsföreningen, en hög barriär över den redan ödelagda Åkareplatsen. Ingen vet hur viadukten skall se ut, inga illustrationer eller höjdangivelser finns i samrådshandlingarna, bara en referens till Mölndalsbro. Likväl fattade kommunstyrelsen beslut om att utarbeta en detaljplan. Staden har lagt miljarder på att gräva ner barriären Oscarsleden i Götatunneln. Nu är man beredd att skapa nya barriärer.
En brasklapp: jo jag är jävig! Jag sitter i GP-huset vid Polhemsplatsen och är en av de närmast sörjande. Men min poäng är att hela Göteborg kan bli sörjande om viadukten blir verklighet!
PS Trevlig sommar! Vi ses på barrikaderna. Eller snarare på viadukten!