Panshiri: Vi pratar om integration, när vi egentligen menar assimilation

Svensk integration och migration har de senaste decennierna varit som en enda stor fotbollsmatch där Sverige har skickat signaler till resten av världen att alla är välkomna att spela i det lilla landet i norr. Men när spelarna väl kommer till matchen glömmer vi bort att förmedla vad offsideregeln är, skriver Mustafa Panshiri i sin sommarkolumn.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

ANNONS
|

"Ett stort övertag USA har när det kommer till att förebygga terrorism är att vår muslimska befolkning är mer assimilerad jämfört med den i Europa”, sa Barack Obama när han var president under 2015. När jag lyssnade på Obama insåg jag att han hade en poäng.

Jag har släktingar i USA som berättar om hur deras barn på skolgården tillsammans med andra barn högt och stolt läser Pledge of Allegiance - den amerikanska trohetseden. Eni personalenpå ett HVB-hem för ensamkommande barn och ungdomar berättade för mig efter en föreläsning att hans brors tonårsbarn i Kanada identifierade sig själva främst som kanadensare och inte som eritreaner.

ANNONS

”Det gör inte mina barn i Sverige”, beklagade sig mannen i bilen på väg till tågstationen. Trots att de bodde i ettvälmående villaområdeför medelklassenupplevde inte hans barn att de var svenskar.

Trots detta reagerade svensken i mig på ordet "assimilation" i det där uttalandet av president Obama.

Varför använde han det ordet?Vet han inte att det ordet bara används av främlingsfientliga? Har ingen talat om det för honom?

”Margot Wallström borde ta ett snack med honom vid nästa USA-besök”, tänkte jag.

”Du Barack, det heter faktisktintegrationochinkludering,förstår du. And in Sweden we no longer use that word”.

Som när Dalarnas SSU-ordförande Sofie Eriksson, i sitt brandtal mot Sverigedemokraterna, pekade ut deras skandaler under slutet av 2016:

”Knut (Knut Scherman, SD-politker) här i rummet sa i måndags påLandstingsfullmäktigeatt invandrare ska assimileras in i vår svenska kultur. Det är för mycket för att vara tillfälligheter.”

Detta sa hon i talarstolen efter att ha räknat upp Kent Ekerothsom anmälts förmisshandel, Björn Söders (första) uttalande om samer ochpolitiker i Lund som offentligt lagt ut adresser på flyktingboenden när det samtidigt i media rapporterades om anlagda bränder på flyktingboenden.

I Sverige är alltså begreppet assimilation lika illa som Kents Ekeroths misshandelsåtal, Björn Söders problematiska uttalanden om samer och publiceringen av adresser till flyktingboenden.

ANNONS

Men låt oss då kort titta på vad begreppet ”assimilation” betyder.

Inom sociologin innebär ”kulturell assimilation” att en etnisk minoritetsgrupp i ett samhälle, om processen är fullständig, helt överger sin egenuppsättning av normer och värderingar för att anpassa sig till majoritetskulturens kultur. Lägg nu märke till meningen ”processen är fullständig”. Det är här fokus bör ligga. Alltså, hur mycket assimilation är nödvändig och var går gränsen för assimilation?

Samvetsfrågan är: vill majoritetsbefolkningen att invandraren överger sin kultur, anammaroch anpassar sig helt till den svenska kulturen? Allt från mat till traditioner?

Är problemet med det mångkulturella samhället idag att vi äter för mycket thaimat och för lite fläsk och potatis? Är detdetsvensken oroar sig över?

Självklart inte.

Problemet med det mångkulturella samhället,och det som oroar oss,är värderingskonflikterna. Synen på jämställdhet, jämlikhet, homosexualitet, individens rättigheter (och skyldigheter). Rädslan för parallella samhällen där svensk lag inte längre gäller, områden där klanen får allt mer makt medan tilliten till rättsväsendet och myndigheter försvagas. Detta skrämmer svensken eftersom hon, som journalisten och författaren Per Brinkemo beskriver det, ”är marinerad i staten”.

När SOM-institutet i sina undersökningar frågar svensken vilken myndighet hon mest litar på brukar svaret inte sällan bli Skatteverket. Säg det till någon från Afghanistan eller Somalia. Eller till en amerikan eller en italienare för den delen. Svensken är extrem även i den bemärkelsen. Och det underlättas knappast av att svensken tror att svensken är normen i världen; att vi dras med föreställningen att det bor en liten svensk inom alla som bara väntar på att få komma ut. Det spelar ingen roll om det är en finne eller en afghan. Förr eller senare blir alla svenskar. Vare sig de vill det eller inte.

ANNONS

Integration innebär däremot att även ursprungsbefolkningen, alltså svenskarna, till viss del ska anpassa sig till invandrares kultur och dess seder och vanor. Detta står att läsa i Regeringens proposition 1997/98:16 ”Sverige, framtid och mångfalden – från invandrarpolitik till integrationspolitik”.

Integration är som en dans där båda parterna ska bjuda till, brukar jag få höra under mina föreläsningar av socialsekreterare, gode män och lärare på skolan. ”Det handlar om att mötas i mitten och kompromissa med varandra”, brukar vara en annan förklaring. Ingen förklarar dock var detta mitten är någonstans. Finns det ett streck som någon har ritat såattvägen dit underlättas?

Och om integrationen är en tvåvägsprocess, vilken kultur ska svensken och den svenska majoritetskulturen integreras in i? Den afghanska? Den somaliska? Den japanska? Den irakiska? Gruppen invandrare är nämligen inte en homogen grupp.

I en kommun i Västergötlandblev jag bjuden på middag av en integrationssamordnare som politiskt var till vänster.Under middagen berättade han för mig att hans vänner utanför jobbet består av vita medelklassvenssons. Alla kallar sig för feminister och när de går ut på helgerna och tar en öl beklagar de sig över hur hemskt det är med islamofobin i samhället.

Mannen berättade för mig att han ibland bara vill ställa sig upp och skrika till sina vänner:”Men ingen av oss känner ju någon muslim! Vi vet ju knappt något alls om islam!”

ANNONS

Anekdotisk bevisföring kanske du tänker? Men låt mig då citera en undersökning gjord av Sifo från 2016 som visade att två tredjedelar av miljöpartister inte känner någon med utomeuropeisk härkomst privat. De som skriker högst om vikten av olikheter lever inte som delär privat.

Svensk integration och migration har de senaste decennierna varit som en enda stor fotbollsmatch där Sverige har skickat signaler till resten av världen att alla är välkomna att spela i det lilla landet i norr. Men när spelarna väl kommer till matchen glömmer vi bort att förmedla vad offsideregeln är. Eller att det är domaren somdömerspelet. Underförstått är också att alla som kommer till spelet självfallet vet vad offside och domarens roll i spelet är. Offsiden, världens enklaste regel att följa, men kanske den mest komplicerade att förklara.

Lite som de normer, värderingar, tilliten till staten men också de informella spelreglerna i det offentliga rummet som svensken sedan barnsben omedvetet fått till sig.Det mångkulturella samhället behöver en gemensam kultur också.

Fotbollslag som FC Barcelona, Real Madrid och PSG dominerar världsfotbollen. Det är mångkulturella lag med spelare från världens alla hörn. Lionel Messi från Argentina dansar sig igenom försvararna i motståndarlaget och vinner matcher för sin Barcelona. Brassen Casimero i Real Madrid är mittfältsgeneralen som spelarna kan räkna med när de toppar bollen på offensiv planhalva. I PSG har du en trio bestående av en brasse,enuruguayare och en fransman som sätter skräck i vilken backlinje som helst. Dessa tre lag visar att olikheter och mångkultur visst kan fungera. Men det krävs då attdetfinns vissa referensramar som alla får anpassa sig till. I dessa lag vet alla vad offside är och när det blir ett inkast samtidigt som de har ett gemensamt mål tillsammans: att vinna.

ANNONS

Sverige kommer för alltid att vara ett mångkulturellt samhälle. Vare sigmanvill det eller inte. För att det mångkulturella ska fungera måste vi alla vara överens om vissa grundläggande saker. Vi kan börja med Sveriges grundlagar, diskrimineringslagen och föräldrabalken. Att dessa lagar också grundar sig i vissa värderingar somdensvenska majoritetsbefolkningen står bakom och följer. Så som jämställdhet, jämlikhet och individuella rättigheter.

Fotbollsmatchen har varit igång i många år nu. Det är hög tid att förklara reglerna för samtliga spelare.

ANNONS