Det tycks vara lönlöst för regeringens företrädare att försöka anordna afterworkträffar i Göteborg.
När statsminister Ulf Kristersson (M) och finansminister Elisabeth Svantesson (M) deltog vid en afterwork med frågestund på Pustervik vid Järntorget i höstas hann mötet inte ens börja innan Palestinademonstranter började skrika: ”Du har blod på händerna. Du stödjer folkmord”.
Flera demonstranter behövde omhändertas av polis och frågestunden fick avbrytas efter bara en halvtimme. Den som faktiskt var genuint intresserad av att ställa frågor eller lyssna på vad statsministern hade att säga kunde lika gärna ha stannat hemma.
När energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) besökte John Scotts Palace i Brunnsparken i tisdags gick det inte mycket bättre. Busch avbröts upprepade gånger av propalestinska demonstranter som försökte störa mötet genom att skandera slagord som ”shame on you” och ”folkmord”. Närmare tio personer behövde bäras ut av polis och ordningsvakter. Stämningen beskrevs som hotfull.
Den här sortens aktioner riskerar att minska den närhet som finns mellan politiker och väljare, en närhet som närmast är unik för Sverige. Om aggressiva motdemonstranter blir ett återkommande inslag så fort regeringsföreträdare ska hålla öppna möten är det mycket möjligt att den svenska öppenheten försvinner av hänsyn till politikernas säkerhet. I stället blir det strängt granskade gästlistor och sammankomster enbart reserverade för andra partiaktiva. Det vore en förlust för svensk demokrati.
Det har gjorts flera försök att relativisera demonstranternas agerande vid Buschs och Kristerssons möten.
”Jag skulle inte säga att det var hotfullt på något vis, men människor visade känslor och blev arga. Det är ganska begripligt givet situationen”, sa Johanna Söderman Wigh från organisationen Allt åt alla efter Kristerssons misslyckade afterwork (GP 23/11).
”Självklart ska man kunna genomföra öppna möten, men människor ska också kunna uttrycka en annan åsikt och kunna protestera. Som politiker måste man vara van att mötas av kritik”, påpekade kommunalrådet Daniel Bernmar (V) i samband med Buschs möte (GP 10/4).[4] För övrigt har Bernmars partikollega Kristofer Lundberg, ordförande Vänsterpartiet i Angered, utpekats som en av uppviglarna vid tisdagens möte.
Oavsett vad vänstern och dess närliggande rörelser, som Allt åt alla, vill låta påskina så handlar inte det här enbart om människor som utnyttjar sin grundlagsstadgade rätt att demonstrera och yttra sin åsikt. Det här handlar om människor som medvetet vill störa andras politiska möten genom att tysta och skrämma meningsmotståndare. Då vädrar man inte kritik, då saboterar man. Något som vänstern dessvärre inte är främmande för.
Hur starka känslor Israel/Palestina-konflikten än väcker ger det en inte frikort att förstöra andras politiska sammankomster. Då utgår man från att ens egna åsikter och känslor är mer betydelsefulla än någon annans. Det är svårt att föreställa sig att vänsterpartister skulle ha samma toleranta inställning om det rörde sig om sverigedemokrater som störde Vänsterpartiets politiska möten på grund av starka känslor om invandring.
Det spelar ingen roll om man ser sin upprördhet som giltig, eller om man upplever att man kämpar för en värdig sak. Alla måste respektera de demokratiska spelreglerna, oavsett hur starkt man känner.
