Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

DIgitaliseringsministern Anders Ygeman (S). 
Foto: Jessica Gow Bild: Jessica Gow/TT
DIgitaliseringsministern Anders Ygeman (S). Foto: Jessica Gow Bild: Jessica Gow/TT

Mattias Lindberg: Opportunism bakom stödet till techföretagen

Vänsterns vurm för nätjättarnas nedstängning av användare beror inte på ideologiskt stöd till dessa företags affärsverksamhet, utan på förhoppningen om att den egna sidan ska gynnas, skriver gästskribenten Mattias Lindberg.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästskribenter representerar ett bredare politiskt spektrum.

SVT:s Agenda bjöd i söndags in digitaliseringsminister Anders Ygeman och Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson för att diskutera lögner på nätet och de sociala medieföretagens makt och ansvar.

Programledaren tog upp statsminister Stefan Löfvens varning i riksdagen att det finns krafter i Sverige som vill undergräva demokratin. Löfven pekade specifikt ut Sverigedemokraterna. Ygeman försvarar uttalandet med att Åkesson, trots stormningen av kongressen i USA, ville ge Trump Nobels fredspris, och dessutom lägga ned Public service.

Åkesson försvarade sig med han personligen aldrig yttrat att han vill ge Trump fredspriset, och aldrig påstått att han vill lägga ner Public service. När ordet kommer tillbaka till Ygeman och han fick frågan om inte också Socialdemokraterna och han själv polariserar tyckte han inte det, utan fortsatte anklaga Åkesson för att nyss ha spytt galla på honom.

Känslan av att det är Ygeman snarare än Åkesson som just kommit med falska eller åtminstone kraftigt överdrivna anklagelser hängde säkert kvar hos en inte oansenlig andel av tv-tittarna.

Diskussionen fortsatte sedan till nätjättarnas befogenheter att stänga av konton för användare som de anser sprider lögner. Åkesson uttryckte i den diskussionen oro över att nätjättarna godtyckligt stängt ner högerkonton efter stormningen av kongressen i USA, medan Ygeman ställde sig positiv till att nätjättarna tar ansvar för vad som skrivs i deras kanaler.

Tidigare var det vänstern som oroade sig över borgerliga mediers dominans, och ville ha fler aktörer för att få ökad bredd av åsikter och röster. Nu är det i stället högern som oroar sig över det monopol som nätjättarna har, och över den makt dessa har att tysta röster de inte gillar. Mediekritikens avsändare har ändrats men innehållet är påfallande likt, även om föremålet för kritiken idag är techföretag och inte mediehus.

Det finns en misstanke om att IT-jättarna i Silicon Valley har en politisk slagsida. Det ligger något i det. Det är känt sedan tidigare att 98 procent av donationerna från internetföretag i förra årets amerikanska presidentval gick till Demokraterna.

En gissning är att vänsterns vurm för nätjättarnas friheter att stänga av användare huvudsakligen inte beror på ideologiskt stöd till dessa företags affärsverksamhet, utan på förhoppningen om att den egna sidan ska gynnas om företagen ges fri förfoganderätt över våra offentliga rum.

Det är oroande att se sådana som vanligtvis kritiserar storbolagens starka ställning helt plötsligt ondgör sig över dem som vill lägga sig i privata bolags interna angelägenheter. Förstår de inte sina egna motiv? De skulle sannolikt låta annorlunda om det var användare som de själva sympatiserar med som stängts av.