Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Miljöfrågan, teknikutvecklingen och digitaliseringen kräver alla kraftigt ökad tillgång på elektricitet. Bild: FREDRIK PERSSON / TT

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Omställning Sverige

Omställningen till el är målet för i princip alla samhällssektorer som idag bidrar till klimatförändringarna. Utmaningen är större än vi kan tro, både praktiskt och politiskt.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Om man kan tala om ett tema för det tusental seminarier som anordnats under årets Almedalsvecka så är det ”omställningen av Sverige” som sticker ut. Miljö- och klimatfrågan är förstås en central del i detta, men långt ifrån den enda pusselbiten. Digitaliseringen, utvecklingen av artificiell intelligens, globaliseringen och behovet av stora energiinvesteringar utgör självständiga drivkrafter i samhällsutvecklingen, samtidigt som de givetvis samspelar med varandra.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Sverige står inför en betydande omvandling på infrastrukturområdet. Elekrifieringen av personbilstrafiken är redan igång, men det behöver byggas en hel mängd infrastruktur kring detta. Även den tunga vägtrafiken bör elektrifieras på sikt, liksom fartygen och flyget.

Vid Chalmers i Göteborg pågår redan ett projekt för att ta fram en fullstor prototyp för ett niositsigt elflygplan inom fem år. Det nygrundade företaget Heart Aerospace, också med säte i Göteborg, planerar redan för kommersiell tillverkning. Målet är att ta fram ett plan som kan ta 19 passagerare och flyga upp till 40 mil redan till 2025.

Omställningen till el är målet för i princip alla samhällssektorer som idag bidrar till klimatförändringarna. Men det kommer inte bli enkelt. Några exempel som nämnts under Almedalsveckan kan illustrera detta. Om 30 tunga lastbilar laddar sina batterier utanför småländska Värnamo så drar det lika mycket ström som hela staden. Om ett kryssningsfartyg laddar sina batterier utanför Gamla stan i Stockholm så drar det lika mycket ström som resten av Gamla stan. Om Cementa på Gotland skulle gå över till el så skulle cementfabriken dra lika mycket ström som hela ön idag. Så kan man fortsätta att rada upp exempel i det oändliga.

Sverige har redan kapacitetsbrist i elnäten, så kallade flaskhalsar, inte minst mellan olika delar av landet. El produceras i högre grad i norr och konsumeras i högre grad i söder. Vi har redan kunnat läsa om hur Pågen i Malmö inte kunnat expandera sin verksamhet på grund av kapacitetsbristen i elnätet. Därför behöver nya kraftkällor placeras på olika håll i landet, inte bara koncentreras till de nordliga Sverige. Vi behöver både öka överföringskapaciteten och kraftproduktionen. I stor skala, men inte nödvändigtvis koncentrerat.

Inte bara miljöomställningen kommer kräva ökad elproduktion: befolkningsökningen, digitaliseringen, anläggning av nya stora serverhallar och 3D-tillverkning (komponenttillverkning med laser- eller elektronstråle) kräver alla stora mängder energi.

I ett sådant läge behöver vi använda alla klimatneutrala kraftkällor som står till buds: vind, vatten och solenergi – men även kärnkraft. Med den nya generationens kärnkraftverk finns möjlighet att decentralisera även kärnkraftselen. Men givetvis är det huvudlöst att stänga ned fullt fungerande, redan existerande kärnkraftverk, såsom den planerade nedstängningen av Ringhals 1 och 2 i Halland.

Hur väl rustat är Sverige att klara denna omställning? Det tekniska kunnandet finns. Men det behövs även stora ekonomiska investeringar och politisk vilja. Behovet av samverkan mellan stat och näringsliv kommer att öka. Sverige har gjort stora infrastrukturinvesteringar tidigare, men frågan är om det politiska beslutsmaskineriet är lika effektivt som när järnvägarna drogs fram på 1800-talet, miljonprogrammen färdigställdes från 1960-talet eller kärnkraften byggdes ut från 1970-talet. Inte minst på grund av olika juridiska processer tar det idag ofta mycket längre tid från investeringsbeslut till att olika anläggningar kan vara på plats.

Ett troligt scenario är att vi kommer att få leva med kapacitetsbrist under en övergångsperiod. Det kommer att kräva politiska prioriteringar. Vilka investeringar ska ges företräde? Ska mindre ren el rentav få finnas kvar för att inte hämma övergången från fossila drivmedel till eldriven produktion och konsumtion?

Omställningen av Sverige kommer att sätta nya frågor på den politiska dagordningen. Entusiasmen är på sina håll stor för att lotsa landet igenom ett stort projekt. En lärdom från 1960- och 1970-talen är dock att befolkningens breda lager måste vara med på tåget, att de styrande inte får bli tondöva och ge experterna helt fria händer. Omställningen är nödvändig, men den måste både vara demokratiskt och lokalt förankrad.