Centerpartiet inleder förhandlingar med de rödgröna om att bilda ett majoritetsstyre i Göteborg. Det meddelade C:s gruppledare, Emmyly Bönfors, på tisdagen. Beskedet ska inte tolkas som att det nu är klart att det blir maktskifte i Göteborg. Det är en förhandling som inleds. Centerpartiet med sina tre mandat kommer knappast kunna diktera villkoren för ett rödgrönt styre där de övriga tre partierna – Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet – tillsammans nästan har egen majoritet med 40 mandat av totalt 81 i fullmäktige. Center-utspelet kan därför också ses som en metod att sätta press på de övriga allianspartierna att ”bjuda över” vänstersidan.
För fortfarande finns möjligheter till andra lösningar – om viljan finns. Alliansen med Moderaterna och Liberalerna i spetsen har velat fortsätta styra med hjälp av Demokraterna och Sverigedemokraterna. Problemet är förstås att Centerpartiets mandat behövs även för att denna koalition ska nå majoritet – och C gick till val på att inte samarbeta med SD. Centerpartiets hållning till SD ställer nu till det för partiet, inte bara i riksdagen utan även ute i kommunerna.
I Trollhättan har Centern exempelvis gått med på att ta över det kommunala styret tillsammans med de övriga borgerliga partierna – trots att det nya styret är beroende av att SD aktivt röstar för deras budget. Samarbetet med SD är inte formaliserat, men alla med insyn i praktisk politik vet att det går att ”tala i korridorerna” eller anpassa sina förslag ändå.
En sådan lösning är av olika skäl svårare att få till i Göteborg. Staden väger tyngre i den nationella politiken. Personkemin mellan SD och C är inte särskilt bra här. Det finns också generellt skäl att tro att Centerns storstadsväljare är mer skeptiska till SD än motsvarande väljare i mindre städer. Men hade det varit omöjligt? Ansträngde sig de inblandade parterna verkligen tillräckligt för att försöka få med Centern? Finns det fortfarande möjligheter att locka tillbaka C? Det borde om inte annat ligga i borgerliga väljares intresse att deras företrädare stärker C:s förhandlingsposition i ett vänsterstyre.
Som ledarsidan påpekat tidigare (16/9) skulle det även vara möjligt att bryta blockpolitiken och bilda ett mittenstyre i Göteborg. I rikspolitiken har det inte varit en fungerande eller principiellt önskvärd lösning att samla ”den breda mitten”. Men kommunpolitiken präglas i mycket mindre utsträckning av ideologiska motsättningar.
Värdet av samarbete över blockgränserna är större lokalt. Frågorna har en mer praktisk karaktär. Staden måste också slå vakt om sina intressen gentemot andra städer och regioner. Men tyvärr har partierna här i Göteborg haft svårt att frångå sina låsningar. Miljöpartiet har vägrat ingå i samma konstellation som Demokraterna. Liberalerna har inte velat samarbeta med Socialdemokraterna som i sin tur inte velat ha med Kristdemokraterna i ett eventuellt S-mittenstyre.
Det finns alltid argument för att inte samarbeta. Partierna anser sig gärna stå för långt ifrån varandra. De är rädda för att straffas av sina väljare. De tror att det blir svårt att förklara sitt ställningstagande i medierna. Ytterst har dock alla inblandade ett ansvar för att hitta konstruktiva lösningar. För en stad som Göteborg – där behovet av långsiktiga utvecklingsstrategier är stort för att hävda sig i konkurrensen med andra delar av Sverige – är kanske inte en fastlåst blockpolitik det mest ändamålsenliga.
