Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Nystartszoner värt att pröva

Socialdemokraterna i Göteborg sa nej tack redan på utredningsstadiet utan att för den skull presentera något eget nytänkande. Det är trist och alldeles onödigt. Varför inte i stället försöka?

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Det finns inga Alexanderhugg som i ett jämnar ut villkoren mellan fattiga och rika stadsdelar. Skillnaderna är för stora och förutsättningarna för olika. Desto viktigare är det att pröva allt som kan minska utanförskapet där det är som störst.

Regeringen föreslår i en lagrådsremiss nystartszoner med förmånliga villkor för småföretag i områden med hög arbetslöshet och låg utbildningsnivå. I Göteborg skulle Angered, Hjällbo, Hammarkullen och Biskopsgården kunna komma i fråga. Men Socialdemokraterna i Göteborg sa nej tack redan på utredningsstadiet utan att för den skull presentera något eget nytänkande. Det är trist och alldeles onödigt. Varför inte i stället försöka?

I nystartszonerna erbjuds företag med högst 50 anställda och en nettoomsättning på högst 80 miljoner kronor rabatt på hela socialavgiften utom ålderspensionsavgiften. Som mest innebär det 6 000 kronor i subvention per anställd och månad. Regeringens villkor är att minst en fjärdedel av de anställda bor i nystartszonen. Inriktningen på småföretag gynnar den lokala företagsamheten. Det är bra.

Den vanligaste invändningen mot nystartzoner eller ekonomiska frizoner som de också brukar kallas är att de skapar orättvisa villkor. Företag inne i nystartzonen får fördelar som företag utanför, kanske bara på andra sidan gatan, inte får. Detta är förvisso orättvist men den höga arbetslösheten och utbredda fattigdomen i särskilt utsatta stadsdelar är å andra sidan inte ett uttryck för rättvisa. Det är tuffare att växa upp och leva i fattiga stadsdelar. Då är det inte orimligt att försöka motverka denna orättvisa.

En annan invändning är att de internationella erfarenheterna, från exempelvis Frankrike, visar tveksamt resultat av försök med ekonomiska frizoner. Men det är inget entydigt argument mot försök i Sverige. Särskilt inte om nystartszoner kombineras med andra åtgärder.

Det viktigaste medlet mot utanförskap är utbildning. Skolorna i särskilt utsatta områden måste vara oaser av stabilitet, trygghet och möjligheter. Det kan man inte med bästa vilja i världen säga att skolorna i Göteborgs fattigaste områden är. Men de kan bli – med större målmedvetenhet från kommunens sida än vad resultaten nu vittnar om.

Kombinationen av många åtgärder kan ge resultat. I Göteborg är allianspartierna och Miljöpartiet för försök med nystartszoner. Frågan är om Socialdemokraterna förmår tänka utanför boxen. Att pröva något nytt är ett risktagande. Det kan lyckas och det kan misslyckas. Men det enda som med säkerhet leder till ett misslyckande och fortsatt utanförskap är att inte göra något alls eller att fortsätta i samma spår som tidigare trots decennier av tilltagande utanförskap och segregation.

GP 22/4 -13