I skuggan av den pågående coronaepidemin fortsätter våldsbrottsligheten att skörda offer, med både sprängningar och dödsfall. Brottsförebyggande rådet (BRÅ) kom i veckan ut med en rapport som bekräftar den bild av ökat dödligt våld som nu blivit ganska allmänt accepterad, men som alltför länge medförde bortförklaringar i den offentliga debatten.
Våld med dödlig utgång i kriminella gänguppgörelser har mer än fördubblats jämfört med det tidiga 2000-talet. Samtidigt har det dödliga våldet totalt sett varit tämligen konstant, om än med en tillfällig nedgång runt 2012. Detta har länge förvirrat debatten.
Men att färre slår ihjäl varandra på fyllan hemma hjälper inte dem som utsätts för gänguppgörelser med automatvapen på storstädernas gator. Statistik går att vända och vrida på för den som vill.
Enligt BRÅ är de dödliga gänguppgörelserna främst ett storstadsfenomen. Västra Götaland står för ungefär en fjärdedel (varav Göteborg står för 70 procent). Utsatta områden löper åtta gånger högre risk att drabbas av dödliga kriminella uppgörelser än andra platser. Både brottsoffer och gärningsmän har blivit yngre, något som hänger samman med att gängen idag är mer knutna till en plats där yngre kan dras in i kriminaliteten, jämfört med den mer ”professionella” brottsligheten.
BRÅ noterar också att alkoholintag i samband med den här formen av mord och dråp halverats, samtidigt som narkotikaanvändningen fördubblats. Användningen av automatvapen har gått om knivdåd vid den här typen av gänguppgörelser och antalet vittnen är färre. Våldet har överlag blivit grövre.
Freds- och konfliktforskaren Wilhelm Agrell menar i det senaste numret av tidskriften Axess att den ökande gängbrottsligheten med dess våldskapacitet bör ses som ett säkerhetspolitiskt hot. Det kan låta överdrivet. Men han drar en parallell med hur Sverige de senaste årtiondena kraftigt underskattade både islamismens framväxt och den ökande säkerhetspolitiska instabiliteten i Europa. Vi har helt enkelt blivit dåliga på att upptäcka hot i tid, och framförallt att reagera på dem i tid.
Den pågående coronakrisen, som just nu upptar all uppmärksamhet, kommer att gå över. Men de ekonomiska och politiska följdverkningarna av krisen riskerar att bli både djupgående och långvariga. Det räcker troligen att stilleståndet i ekonomin drar ut några månader extra för att så ska ske. Det kommer även att påverka förekomsten av våldsbejakande extremism och organiserad brottslighet, två fenomen som dessutom har kopplingar till varandra.
Ökad internationell instabilitet påverkar även Sverige i form av flyktingvågor och ett uppsving för auktoritära idéer. Sämre ekonomiska tider och hög arbetslöshet leder av erfarenhet till ökade konflikter när fler ska dela på färre resurser. Att brottsligheten frodas i ekonomiskt knapra tider är välkänt.
Sverige bör inte ännu en gång vänta till krisen är här och det är försent.
