Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Fysikpristagarna Peebles, Queloz och Mayer.

Adam Cwejman: Nobelpriset är ingen könstävling

Nobelpriserna i fysik, medicin och kemi borde väcka fascination för upptäckterna och beundran för mottagarna. Men vissa ser bara dylika prisutdelningar som ännu ett tillfälle att se identitet och makt framför prestation och framsteg.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Hur mäter man universum? Frågans svar är helt nödvändigt för att kunna besvara följdfrågor om vad det är som faktiskt utgör universums beståndsdelar, dess ålder och natur. Svaret skapar det matematiska språk som ligger till grund för många forskningsfält som berör existensens yttersta villkor. Det är också det James Peebles har fått årets Nobelpris i fysik för.

Som en naturlig pendang till denna forskning har Didier Queloz och Michel Mayer fått fysikpriset för sitt arbete med exoplaneter. Det vill säga främmande himlakroppar som kretsar kring stjärnor ute i universum. Om Peebles utvecklade hypoteser kring grundämnen och beståndsdelarna så gjorde Queloz och Mayor det praktiska, men inte desto mindre komplicerade fältarbetet.

Litiumbatterier har på 2010-talet blivit så effektiva och små att de kan användas på sätt som förr betraktades som omöjliga. Resan till fungerande litiumbatterier från upptäckten under mitten av 1980-talet har varit lång och mödosam. Men nu skördar vi frukterna: Bilindustrin revolutioneras. Förnyelsebara energikällor konkurrerar på riktigt med de fossila bränslena. Att tämja det reaktiva litiumet kan inte tillskrivas en person. därför får tre personer årets kemipris, Akira Yoshino, John B Goodenough och Stanley Whittingham.

Att celler förändras och anpassar sig till syrenivåer har länge varit välkänt. Men exakt hur den här anpassningen går till är inte helt klarlagd. Svaret på den frågan kan potentiellt innebära väldigt mycket för exempelvis cancerforskningen. Nobelpriset i medicin som i år går till Sir Peter J. Ratcliffe, William G. Kaelin Jr och Gregg Semenza öppnar upp ett stort fält av upptäcker som så småningom kan förändra en rad behandlingsmetoder.

Dessa nio pristagare har ägnat sina liv åt upptäcker som förändrar mänsklighetens lott. Deras arbete har varit komplext och krävt enorma insatser och specialisering i svåra ämnen.

Här har vi ett av få tillfällen som ges att unisont glädjas över mänskliga framsteg. En stund då vi inte bara kan gratulera pristagarna utan även sprida kunskap om deras upptäckter för en bredare publik. Kanske med förhoppningen att barn och ungdomar inspireras att följa i de nios fotspår.

Men i en tid då maktstrukturer antas existera överallt kommer även de ideologiska reaktionerna. Pernilla Wittung-Stafshede, ledamot i Vetenskapsakademiens klass för kemi, tillika professor i kemisk biologi vid Chalmers i Göteborg kommenterar vinsterna så här: "Vi delar ut priser som ger signaler". Och de priser som nu givits ger, enligt Wittung-Stafshede, "inte barn och unga någon förebild när vi ser de här gamla gubbarna" (Svt 10/10).

SvD:s Hanna Österberg skriver på Twitter: "Flash: Jajemen, tre män tilldelas Nobelpriset även idag. Så här långt: 9-0 alltså." I Studio Ett beklagade sig SR:s vetenskapsreporter Annika Östman över att det är "tre vita män" som fått priset i medicin (7/10).

9-0? Är det en sorts vetenskapens fotbollsmatch mellan könen? Nobelpris ges inte till kön. Det ges till personer som i många fall ägnat hela sin livstid åt en upptäckt som gagnar hela mänskligheten. Om ett barn fascineras av astronomi, och möjligheten att andra världar hyser någon form av livsformer, så spelar det ingen roll om den som revolutionerat upptäckten av exoplaneter är man eller kvinna - det är upptäckten i sig som spelar roll.

Här har vi ett antal upptäckter som har förändrat själva villkoren för människans varande. Och så får vi höra att barn och unga saknar förebilder när "vi ser de här gamla gubbarna" som Wittung-Stafshede uttryckte det. "Signalen" som priserna skickar är att dessa upptäckter är värdefulla och unika. Deras bidrag till mänskligheten monumentala. Det är knappast priskommitténs uppdrag att, som ännu ett i raden av samhällsinstitutioner, skicka rätt politiska signaler.

Att män utgör en stor andel av de som ägnar sig åt naturvetenskaperna beror inte på otillräckliga signalvärden. Eller ens avsaknaden av förebilder på vissa positioner. Orsaken är betydligt mer komplex än att den kan reduceras till en fråga om jämställdhet eller patriarkatet.

Mätningar utförda av forskare vid Duke University visade att det är ett större antal pojkar än flickor återfinns bland de med störst begåvning i matematik. Män tenderar, i stora mätningar, att befinna sig i de båda extremerna av begåvningsskalan, det vill säga både bland de mest under- och överbegåvade. Detta återspeglas även i statistiken som berör brottslighet och psykisk ohälsa. Män är överrepresenterade på båda områdena.

Kvinnor har en jämnare fördelning i många intelligensmätningar. Psykologiforskaren Dave Lubinskis tes efter att studerat amerikanska skolresultat är att kvinnor i högre utsträckning attraherats av ämnen och yrken där kommunikation och läsning spelar en större roll medan män dras till naturvetenskapliga ämnen. Detta kan, enligt Lubinski, till viss del förklaras av vad barn uppmuntras att göra, men att det inte räcker som förklaring.

I en studie som utvärderade tio år av PISA-data fann forskarna att pojkar hade ett lägre snitt i läsfärdigheter än flickor. Men högre i matematikfärdigheter. Resultaten hade enligt studien inget samband med landets jämställdhetsnivå.

Dessa slutsatser innebär inte att förebilder inte spelar roll eller att det är lönlöst att uppmuntra alla barn att upptäcka olika ämnen. Men även om det finns en medvetenhet kring hur utbildningen fördelar pojkar och flickor ämnesmässigt så tycks dragningen senare i livet till olika yrken ändå skikta kvinnor och män olika.

Vi har att göra med en jämställdhetsparadox. Ju mer jämställt ett land är, desto fler kvinnor dras till traditionellt kvinnodominerande yrken. Ju mindre jämställt ett land är, desto fler kvinnor dras till traditionellt mansdominerande yrken.

Finland, Sverige och Norge har betydligt färre examinerade i naturvetenskapliga discipliner än Turkiet, Tunisien och Förenade Arabemiraten. I dessa länder är närmare hälften av de examinerande kvinnor. I de nordiska länderna är siffran mellan 20-20 procent.

I en studie publicerad i tidskriften Psychological Science hävdar författarna att det kan ha att göra med att fler kvinnor strävar efter största möjliga ekonomiska oberoende i länder som är mer ojämnställda - vilket i regel innebär en karriär inom mansdominerade och naturvetenskapliga områden. Detta medan mer jämställda länder i högre grad premierar och möjliggör individuell frihet och självförverkligande.

Denna hypotes får även understöd av World values survey i vilken just de nordiska länderna kommer upp på topp vad gäller individuellt självförverkligande: Kvinnor i Norden upplever att de i större grad är fria att ägna sig åt vad de tycker om, inte vad de anser vara absolut nödvändigt.

Detta innebär inte att jämställda länder är dåliga på att uppmuntra tjejer att ägna sig åt sådant som senare i livet leder till ett nobelpris i medicin, fysisk eller kemi. Faktiskt tvärtom, det finns fler projekt och initiativ som syftar att få unga tjejer att ägna sig åt naturvetenskapen i exempelvis Sverige än i Förenade Arabemiraten.

Vad skillnaden säger oss är att andra möjligheter i livet framstår som mer attraktiva, givet alternativen. Det är en lockande tanke att kvinnor och män skulle fördela sig precis jämnt bara ojämställdheten försvann. Men det är, som man brukar säga, mer komplicerat än så.

De ogina och småsinta reaktionerna på Nobelpristagarna är uttryck för en enkelspårig inställning till jämställdhet. Ett förhållningssätt som inte tar hänsyn till att det finns många skäl, både sociala och biologiska, till varför män och kvinnor fattar olika beslut i livet.

Vissa kan påverkas. Andra inte. Det finns givetvis fortfarande mycket att göra för att öppna upp de naturvetenskapliga ämnena för flickor. Denna strävan hjälps inte av en förenklad förståelse för de faktiska skillnaderna mellan människor.

Människorna på bilden som illustrerar denna text har bidragit med något värdefullt till oss alla, inte sällan genom att offra mycket annat. De har gjort detta för hela mänskligheten, inte för ett kön, en etnicitet eller någon annan identitetskategori. Deras insatser, inte kön, borde stå i blickfånget, både för att hedra deras insatser men även för de som förhoppningsvis följer i deras spår, oavsett om det är flickor eller pojkar.