Rysslands mest kända oppositionspolitiker, Aleksej Navalnyj, är död. Det meddelade ryska fängelsemyndigheter under fredagen. Mer korrekt är att Navalnyj långsamts mördats av den ryska staten. Tre år härdade han ut på den sibiriska straffkolonin IK-3 efter att i början av 2021 ha dömts till fängelse på rent politiska grunder.
Vid det tillfället hade ryska staten redan försökt giftmörda Navalnyj ett halvår tidigare. Han återhämtade sig först efter att ha fått vård i Berlin. Men valde att återvända hem till Ryssland – medveten om vilka personliga risker det innebar.
Det har i väst funnits många som låtit sig fascineras av Rysslands president Vladimir Putin – precis som det fanns många som lät sig fascineras av Lenin och Stalin tidigare. Men dagens Ryssland är ingenting annat än en hårdför diktatur, där journalister och oppositionella sätts i fängelse eller på olika sätt ”mister livet”. Även vanliga medborgare kan råka illa ut om de på något sätt visar missnöje eller protesterar mot makten.
När makten koncentreras hos en liten krets personer som inte går att byta ut – de ryska valen är skenval som Kreml använder som opinionsmätningar – hamnar man förr eller senare alltid där. Hos våldet, förtrycket och lögnerna. Att den demokratiska västvärlden lider av en mängd problem – både i politiken och samhället – ändrar inte på det faktum att diktaturen är ett mycket sämre alternativ. Det kan finnas skäl att påminna om det i en tid när respekten för de politiska motståndarna inte står särskilt högt i kurs. Under enväldet finns ingen respekt mot någon.
I en diktatur som den ryska kan egentligen vem som helst hamna i onåd – för att den vet för mycket, gjort sig ovän med fel person eller bara begått ett misstag. Någon möjlighet att öppet säga sin ärliga mening finns förstås inte, och det får hela samhället att genomsyras av misstänksamhet och falskspel.
Navalnyj visade i ord och handling att ett annat Ryssland är möjligt, att det går att göra motstånd. Han var drivande i oppositionsrörelsen och i granskningen av Kremls korruption. Han var långt ifrån perfekt, men en orädd anhängare av demokrati och pluralism.
Navalnyj skrämde makten. Det är också så man ska förstå den ryska krigföringen i Ukraina. Kärnan i konflikten är inte militär. Ukraina utmanade framför allt Kreml genom att visa att även ett ”kulturellt ryskt” land kan ha en annan samhällsmodell än envåldsstyre och förtryck. Det vill säga Ukraina utgör ett hot mot den ryska särartsideologi som Putin baserar sin makt på.
Det spelar mindre roll i vilken mån de ryska makthavarna tror på sin egen legitimitet – Lenin och Stalin trodde på kommunismen. Diktaturens kärna förblir densamma: Makthavarnas rädsla och hänsynslöshet. Så länge Ryssland förblir en diktatur kommer landet därför vara i konflikt med ett demokratiskt väst. Navalnyj gjorde vad han kunde för att bryta mönstret. Det kostade honom oerhört mycket. Men han böjde aldrig nacken för makten. Navalnyj blev 47 år.