Två ministrar har avgått och en tredje sitter löst med anledning av IT-skandalen. Trots detta har vi inte hört något som tyder på att Stefan Löfven har insikt om att regeringen faktiskt har ett ansvar för hur frågor av denna karaktärskahanteras.
Inte ett ord om att fel har begåtts eller att situationen kunde ha hanterats bättre. Det närmaste vi kommit ett erkännande avatt det funnits brister i hanteringen var när statsministern vid måndagens presskonferens sade att han önskade att han hade fått informationen tidigare – dock med brasklappen att han fortsatt har förtroende för sina statsråd.
Och Anders Ygeman (S) föreslås bli ny gruppledare i riksdagen. Därmed kommer han även fortsättningsvis ha en framträdande roll i partiet och får därmed förutsättningar att kunna bli statsråd i en ny regering vid en eventuell valvinst nästa år. Det är knappast heller ett erkännande av att den tidigare inrikesministern gjorde fel när han inte delade information om rikets säkerhet med statsministern.
Samtidigt har Löfven – och många med honom – lagtstorenergi på att kritisera allianspartierna för deras försök att genom misstroendeförklaringar utkräva det ansvar som statsministern själv vägrat ta. Vi har fått höra attoppositionensagerande bara skulle vara ett politiskt spel, som om den inte kunde vara grundad i en genuin oro. Dessutom kan man fråga sig vad Löfvens drag att låta Peter Hultqvist (S) stanna kvar i regeringen, och därmed utmana Alliansen att gå vidare med misstroendet, handlade om – om intejustpolitiskt spel.
Från Socialdemokraternas sida har man till och med anmält den tidigare alliansregeringen till KU för att granska om den gav sitt godkännande att outsourca delar av Transportstyrelsens verksamhet. Som om outsourcingen voreproblemet och inte att generaldirektören bröt mot lagen samt att statsministern inte informerades av sina statsråd. Lite mer självkritikfrån statsministernoch hans partikamrater hade varit klädsamt.
