Det bästa med Decemberöverenskommelsen, förkortad DÖ, är att den är en outsinlig källa till ordvitsar. Det sämsta med DÖ är att överenskommelsen träffades.
De borgerliga partierna har frivilligt gett upp sin makt genom att åta sig att släppa fram regeringens budget. Det finns ingen garanti för att Socialdemokraterna kommer att hedra överenskommelsen om partiet hamnar i opposition efter valet 2018. Statsminister Stefan Löfven har inte gjort sig känd för att hålla sina vallöften. Om S överger DÖ efter valet har borgerligheten förgäves avhänt sig politiskt inflytande i en till två mandatperioder.
Det är inte bara ett fåtal tjuriga politiker och enstaka opinionsbildare som ondgör sig över pakten. Skepsisen mot DÖ tilltar bland väljarna. En ny mätning från Novus visar att två av fem tillfrågade anser att DÖ är dålig.
Stödet för Decemberöverenskommelsen inom den partipolitiska borgerligheten är inte heller solitt. Det har framförallt knorrats inom Moderaterna och Kristdemokraterna. Inför KD:s riksting, som börjar på torsdag, har hittills sex partidistrikt uppgett att de är emot DÖ. KDU:s ordförande Sara Skyttedal har uttryckt det som att: ”om inte Decemberöverenskommelsen dör finns det en överhängande risk att vi gör det i stället”. Frågan behandlas på rikstinget på fredag.
Om Kristdemokraterna skulle ta strid mot DÖ kan det påverka alliansvännerna. M har sin partistämma veckan därpå och FP träffas för riksmöte i november. Motioner om att lämna DÖ kommer att läggas fram på bägge partikongresser.
Om KD, mot förmodan, lämnar DÖ skulle Sveriges minsta riksdagsparti skriva historia. Inte nog med att ett nej till överenskommelsen skulle göra det möjligt för KD att locka besvikna väljare från de andra allianspartierna. Partiet skulle också kunna sätta den första spiken i DÖ:s kista.
