Om det hade varit den 1 april hade man kunnat tro att det var ett dåligt skämt. På torsdagen rapporterade Sveriges Radio att det rödgröna landstinget i Uppsala vill förbjuda landstingsanställda från att lukta snus. Ja, du läste rätt. Vänsterpartiets landstingsråd Sören Bergqvist sade i en intervju i P4 Uppland att snuslukten kan störa patienter, kunder och brukare.
Redan under samma eftermiddag backade S från förslaget, och tur var väl det. För hur skulle det verkställas – med hjälp av luktkontrollanter, eller ett angiverisystem där medarbetare rapporterade till chefen vid suspekt arom?
Dessvärre finns det gott om exempel på liknande tilltag som faktiskt har genomförts. Det är ett tecken på en trend där allt fler arbetsplatser försöker kontrollera sina anställda. Svepskälen må variera men målet är alltid detsamma, att skapa den perfekta medarbetaren.
Sedan 2007 måste anställda på Kalmar Vatten träna två gånger i veckan. Det vägs in som ett kriterium vid löneförhandling. Den som inte sköter sig kan få sämre löneutveckling.
HR-chefen försvarar upplägget med att medarbetarna blir såväl gladare som effektivare (Ingenjörskarriär 5/12 2014). Förvisso får de ju inte själva bestämma huruvida de vill träna eller inte, men de som tvingas till det är åtminstone glada. Det är en klen tröst.
Ett annat sätt att kontrollera sina anställda är med kameror. Ofta menar arbetsgivare att det är av säkerhetsskäl eller för att förhindra brott som kameror sätts upp. Men i många fall är det för att se till att folk sköter sig. Dock finns det inte mycket de anställda kan göra. Enligt Lise Donovan, tillförordnad chef vid facket TCO, är regelverket gällande integritet i arbetslivet bristfälligt (Expressen, 22/10 2014).
Man skulle ju kunna tänka sig att facket ska stå på de anställdas sida. Men i vissa fall är det till och med de som verkar för integritetskränkande regler. I Gävleborgs kommun drev facket Kommunal igenom att all personal ska utsättas för slumpvisa alkotest.
Ett betydande problem för de anställda är att det är svårt att värja sig mot arbetsgivarens krav. Såväl i juridisk som social mening. Om man, som Kalmar Vatten, gör träning till en arbetsuppgift går det inte att vägra. Och vem vill vara den som klagar på att man inte vill träna? Det ses som okamratligt och tråkigt. Och den som inte vill göra ett alkotest bryter dels mot arbetsplatsens regler och uppfattas dels som om att den har något att dölja.
Med tanke på de senaste årens utveckling kanske det snart inte finns några arbetsplatser kvar där de anställdas liv inte styrs av deras chefer, eller av facket. Om det ändå var ett dåligt skämt.
