Nyligen gjorde jag en djupdykning i en del av vänstern som jag annars inte har för vana att följa i olika sociala medier och tidningsspalter. Låt oss kalla dem Twittervänstern. De hade inte sällan ett väldigt suggestivt språk. De var påfallande öppna med sina känslor, om såväl samhället som sina egna liv. Men de hade också en nedlåtande, rentav föraktfullt attityd gentemot i deras ögon mindre vetande meningsmotståndare, i synnerhet när dessa betecknade sig som borgerliga.
Trots att det är svårt att se sig själv utifrån har jag försökt förstå min egen ”in-grupp”. Det vill säga de jag delar såväl politik övertygelse som verklighetsbeskrivning med. I denna grupp är det inte ovanligt att anse att många till vänster är naiva idioter. Det raljeras över de som inte förstått något av samhällsutvecklingen, i synnerhet om det kan relateras till invandring och kriminalitet i Sverige.
Ett decennium med sociala medier har förstärkt närheten till det som bekräftar, snarare än det som utmanar den egna övertygelsen. Kontrasten blir som tydligast när jag pratar politik med någon som undviker att ”hänga med” i flödet. De har inte följt med i det senaste drevet eller gapflabbet över någon som gjort bort sig i det andra lägret.
Oavsett politisk hemvist tycks de utomstående kunna resonera lite mer fördomsfritt och klarsynt om vad som händer i politiken. Ju mer jag lyssnar på dessa analoga eremiter, ju mer inser jag att något har skurit sig i offentligheten.
För de som är fast nere i det djupa hål som samhällsdebatten i sociala medier utgör, undertecknad inget undantag, tycks oftast fjärma sig mer och mer från meningsmotståndarens verklighet. Det kanske inte är så konstigt. ”Samtalet” som förs över sociala medier är som att diskutera mitt på Colosseum samtidigt som publiken vrålar och ger tumme upp eller ned.
Politik på nätet blir ofta ett koncentrat att den mest intensiva fientligheten och den starkaste grupplojaliteten.
Vill man se vad nästa steg på denna väg innebär kan man blicka ut mot USA. Där har den nyligen avslutade Rittenhouserättegången blivit ytterligare ett exempel på att de två politiska blocken numera är så åtskilda att de inte ens kan enas om vad som faktiskt händer i den fysiska verkligheten.
Det handlar inte längre enbart om vad man tycker i en eller annan fråga – utan om hur man beskriver det som sker. Säg mig vad du tror hände när sjuttonåringen Kyle Rittenhouse avfyrade sitt vapen i Kenosha och jag kan säga dig vem du är och ur vilken ”in-grupp” du hämtar dina uppgifter.
Merparten av de amerikanska mediekanalerna har kapitulerat för den här politiska uppdelningen och i någon mån valt sida i kriget som pågår i de sociala medierna. Mediekanalerna har sina kundgrupper och följare. Konsekvensneutral rapportering är något som hör dåtiden till.
Jag får ibland känslan av att Sverige är på väg åt samma håll. Frågan är om det finns ett alternativ till ett alltmer aggressivt ställningskrig?
Kanske finns svaret i de alltmer ovanliga möten som uppstår i analoga sammanhang. Det är tillfällen då en sorts gemenskap uppstår med en meningsmotståndare. Det spelar ingen roll om det handlar om en, på det stora hela, rätt obetydlig fråga som rör lokal stadsplanering, eller något större som rör miljöpolitik eller vår tids ideologiska trender.
Det viktiga är att det uppstår någon sorts tillfällig känsla av närhet till någon som man i övrigt inte delar ”in-grupp” med. Egentligen behöver det inte ens handla om politisk enighet.
Ett välfungerande samtal räcker förvånansvärt långt. Sådana samtal bekräftar på något sätt att vi, trots meningsskiljaktigheter, lever i ett och samma samhälle. Vi tycks dessutom i sådana sammanhang vara betydligt mer benägna att se meningsmotståndarens bevekelsegrunder och erfarenheter i ett klarare ljus.
Fiendskap, dehumanisering och förakt finns förstås vare sig vi använder sociala medier eller inte. Tekniken är inte ensam roten till det eländiga. Men kombinationen av modern teknik och nätverkseffekter på en massiv skala har en förmåga att ta fram det sämsta hos oss. Det första steget är att logga av och välja bort in-gruppen, om än för en stund.
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
