Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Statsminister Stefan Löfven (S) och vice statsminister Isabella Lövin (MP). Arkivbild Bild: Jessica Gow/TT
Statsminister Stefan Löfven (S) och vice statsminister Isabella Lövin (MP). Arkivbild Bild: Jessica Gow/TT

Karin Pihl: När MP bestämmer migrationspolitiken växer skuggsamhället

Därför har Nyamko Sabuni rätt i sakfrågan. L gör rätt i att sätta ned foten mot regeringens förslag.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Nyamko Sabunis hot om att lämna Januariavtalet har rönt stor uppmärksamhet. Liberalerna är splittrade i två läger, där det ena vill lämna samarbetet med Socialdemokraterna, och det andra vill stå fast vid överenskommelsen.

Sakfrågan, som alltså är skälet till att det återigen blivit kris – regeringens nya migrationspolitiska förslag – har dock hamnat i skymundan. Sabunis kritiker menar att förslaget är för futtigt för att välta hela Januariavtalet på det. Exempelvis tycker L:s Europaparlamentariker Karin Karlsbro att det är ”olämpligt” att hota om att lämna samarbetet med regeringen av det skäl som framförts, skriver hon på sin Facebooksida (14/1).

Men det är ingen petitess det handlar om. Bakgrunden är de förslag som den parlamentariska migrationskommittén kommit överens om efter många långdragna diskussioner. De förslag som L protesterar mot ligger utanför kommittén och var ett krav från Miljöpartiet, som Socialdemokraterna accepterat, trots retoriken om ordning och reda i migrationspolitiken.

I Januariavtalet finns en punkt som säger att januaripartierna ska driva en humanitär skyddsgrund i migrationspolitiken inom ramen för migrationskommittén, men givetvis vill L vara med och utforma hur politiken ska se ut.

Det regeringen vill är att ”särskilt ömmande omständigheter” ska utgöra skäl för vuxna asylsökande att få uppehållstillstånd. Ett sådant skäl är att personen bedöms ha en anknytning till Sverige. En person som tidigare vistats i landet med ett tillfälligt uppehållstillstånd ska alltså ges möjlighet att stanna även efter att asylskäl eller arbetstillstånd upphört att gälla.

Migrationsverket gör bedömningen att det kan innebära att tid då personen vistats illegalt i landet kan komma att räknas in när man avgör om personen har skaffat sig anknytning. Myndigheten bedömer också i sitt remissvar att regeringens förslag, efter hand, kan komma att betraktas som norm i stället för en undantagsbestämmelse.

Förslaget är problematiskt och bör inte bli verklighet. Om illegal vistelsetid i landet ska räknas med finns mycket starka skäl för den sökande att inte respektera avslag på asylansökan, utan i stället ”gå under jorden” för att ansöka om nytt uppehållstillstånd vid ett senare tillfälle. Regeringens förslag skickar signalen att det är möjligt att med tiden få uppehållstillstånd i Sverige även för den som saknar asylskäl.

Liberalerna reagerar framför allt på att regeringen inte har gjort någon kostnadskalkyl. Och att det riskerar skapa en stor oreda i migrationspolitiken. Dessutom finns en uppenbar risk att skuggsamhället växer. Hur många som bor i Sverige är det i dag ingen som riktigt vet. Drygt 870 000 personer som inte är folkbokförda i Sverige har fått ett så kallat samordningsnummer för att kunna vistas här, men hur många av dessa som är kvar i landet är okänt för myndigheterna (DN 29/11 2019).

Blir regeringens politik verklighet kommer skuggsamhället att växa. Människor i hopp om att deras asylansökningar godkänns efter några år som gömd riskerar att utnyttjas på den svarta arbetsmarknaden och genom den illegala handeln med svartkontrakt på bostadsmarknaden.

Trångboddheten i utanförskapsområdena riskerar att öka. Ett parti som Liberalerna, som försöker profilera sig som ett integrationsparti och som bland annat har uttryckt målsättningen att Sverige inte ska ha några utsatta områden om tio år, kan inte på ett trovärdigt vis ställa sig bakom en politik som aktivt motarbetar den ambitionen.