Statsminister Ulf Kristersson har haft som vana att försöka möta väljare vid offentliga utfrågningar runt om i landet. Även mellan valen. Det är en god demokratisk tanke då toppolitiker gärna blir avskärmade från ”vanligt folk” – oavsett om det rör sig om anhängare eller kritiker.
På senare tid har dock mötena råkat ut för så kraftiga ordningsstörningar, och då i synnerhet frågestunderna, att polis och ordningsvakter behövt ingripa. Vanliga medborgare har därför haft svårt att få ställa sina frågor. Det började redan i Malmö för två månader sedan då militanta klimataktivister i praktiken saboterade mötet.
I tisdags var det dags igen. Statsministern hade kommit till Pustervik vid Järntorget i Göteborg för att svara på publikens frågor. Den här gången saboterades mötet av militanta vänster- och Palestinaaktivister som högljutt skanderade utanför byggnaden men även tog sig in för att ropa slagord under själva frågestunden. Åtta personer fick omhändertas av Polisen.
Demonstrationsfriheten är en grundlagsskyddad rättighet som vi bör slå vakt om. Men den här typen av sabotage direkt riktade mot andras sammankomster har inget med demonstrations- eller yttrandefrihet att göra. Tvärtom är de försök att tysta och kväsa det fria ordet. Det kan finnas anledning för Polisen att se över sin hållning, både vad gäller tillståndsgivning och tolerans mot icke-tillståndsgivna ”motdemonstrationer”.
Det är en gammal paradgren inom den anti-demokratiska vänstern att försöka störa ut motståndarnas möten. Så sent som i valet 2018 försökte Ung Vänster Göteborg att överrösta och omöjliggöra för Jimmie Åkesson (SD) att hålla valtal på Järntorget, något de också lyckades med valet innan.
Extremvänstern bryr sig nämligen inte om yttrandefrihet, mer än när den kan gynna dem själva. De ser politik helt och hållet som en maktkamp där alla medel är tillåtna som gagnar deras sak. Själva sitter de ju inne på de rätta svaren. Dialog och diskussion anses vara ”borgerliga påfund” för att skyla över ”klassförtrycket”. Sanningen är också att många aktivister får en "kick" av själva konfrontationen i sig.
Det är ingen slump att kommunister och nationalsocialister med knytnävar och slagord gick in för att sabotera varandras politiska möten i mellankrigstidens tyska Weimarrepublik. De föraktade bägge det demokratiska samtalet. I Sverige förekom också konfrontationer. Men i Göteborg hände det faktiskt att dessa extremer ordnade debatter med varandra.
Så har också den politiska konfliktnivån alltid varit generellt lägre här hemma än på kontinenten. Låt det förbli så. Den som inte är beredd att lyssna på andra tar snart till nävarna. Och i våra dagar lär det inte stanna vid det.
