Med en regnbågsflagga och ett gäng luddiga fraser kampanjade Försvarsmakten upp 400 000 kr i samband med Pride, bland annat genom en annons på Svenska Dagbladets förstasida.
Reaktionerna blev kraftiga och väldigt olika. Glada tillrop blandades med sansad kritik och en del rent ursinne. Tolkningen av Försvarsmaktens slagord och bilder gick rejält isär.
Ett av de budskap Försvarsmakten framförde var att den ”står upp för människors lika värde”, en mycket vanlig spridd fras i Sverige, både i det offentliga och i övrigt. Men vad betyder det egentligen?
Om detta skulle anammas bokstavligt, om människor faktiskt skulle behandlas utifrån att de har samma värde, så vore det samhällsomstörtande. Hela vår civilisation bygger snarare på motsatsen: Att göra skillnad på människor.
Vi gör skillnad mellan de vi älskar och okända människor på stan, mellan de som begår brott och de som är hederliga, mellan de med kvalificerad utbildning och inte, mellan de som är minderåriga och de som är vuxna, och så vidare.
Detta gäller även inom Försvarsmakten. För ett välfungerande försvar är det helt avgörande att skilja på fiender och vänner till landet. Och man måste göra skillnad på människor utifrån kompetens och omdöme för att ha bra personal som kan göra en insats för landets säkerhet.
Människors lika värde beskrivs ibland som ”lika rättigheter”. Men inte ens det går att tillämpa strikt. Människor har inte samma rättigheter i Sverige enligt lagarna. Det görs skillnad på vem som är medborgare och inte, var vi bor, vilken ålder vi har, med mera. Det är också en ekonomisk och praktisk orimlighet att staten ska ordna så att alla har lika mycket pengar eller lika förutsättningar.
Andra myndigheter använder också positiva signalord utan precision, och det finns många sådana. Mänskliga rättigheter, mångfald, jämlikhet och genus, inga av dem är så väl definierade att alla har en klar och tydlig bild av vad de betyder i olika situationer. Om dessa trumpetas ut i kortfattade budskap från myndigheter, är det inte konstigt om det blir negativa reaktioner. För de abstrakta begreppen döljer den konkreta verkligheten. Människor vill faktiskt förstå, men också veta att våra myndigheter verkligen tar sitt jobb på allvar.
Kampanjmakarna tyckte antagligen att Försvarsmaktens tilltag var lyckat för att det väckte debatt och uppmärksamhet. Men all debatt är inte bra debatt. Sådana som leder till dragkamp om vad myndigheter ska säga och göra driver på en ökad polarisering och misstro mot myndigheter.
Myndigheter arbetar för hela befolkningen och ska utföra sina uppdrag på ett sakligt och opartiskt sätt. När de kommunicerar ut något måste tydlighet vara en ledstjärna.
Symboler och floskler borde inte användas av myndigheter när det finns alternativa sätt att kommunicera på som är tydligare och mer konkreta. De ska inte driva opinion eller sätta sig i en sits där de behöver förklara flaggor eller de abstrakta begrepp de använder för allmänheten.
På myndigheterna bör oväldiga tjänstemän verka – inte kommunikatörer som är redo att offra myndigheternas goda rykte för flashig marknadsföring. Försvaret ska fokusera på att försvara Sverige.
