Det är valårsvår, spådomarnas högsäsong. Förtroendemätningar, opinionsundersökningar, väljarbarometrar och analyser avlöser varandra. Om omvärldssituationen gör det lättare eller svårare att spå valutgången kan diskuteras men helt klart påverkas väljaropinionen av kriget i Ukraina.
Kriser tenderar att gynna de så kallade statsbärande partierna i allmänhet och regeringspartiet i synnerhet. Således visar SCB:s väljarsympatiundersökning, som publicerades i veckan, att Socialdemokraterna ökar med dramatiska fem procentenheter jämfört med valet 2018 och 4,2 procentenheter sedan höstens SCB-undersökning. Två procentenheter kommer från Centern. Socialdemokraterna landar nu på 33,3 procents stöd. Kristdemokraterna och Liberalerna ökar. Alla andra tappar.
S-framgångarna är inte bara en "kriseffekt". Magdalena Andersson har vunnit väljarnas förtroende och varit skicklig, tydlig och konsekvent. Socialdemokraterna och deras stödpartier samlar nu 51,1 av väljarstödet mot 46,9 procent för partierna till höger. Det innebär att om SCB-undersökningen vore valresultat så skulle Magdalena Andersson kunna regera vidare med stöd av både Centerpartiet och Vänsterpartiet, utan Miljöpartiet.
Ansträngningarna att få med Annie Lööf på vagnen verkar redan ha börjat.
– Jag tycker att Annie Lööf återigen visar att hon sätter Sverige och svenska folket först, sa Magdalena Andersson sedan centerledaren meddelat att hon inte kommer att ställa sig bakom misstroendeförklaringen mot justitieminister Morgan Johansson.
Och Centerpartiet behöver draghjälp. Den "breda mitten" har visat sig vara både smal och ensam. Centerns och Annie Lööfs strategi att isolera V och SD har misslyckats. Det är snarare Centern som blivit isolerad och framstår som ett parti som sätter ett nej till andra framför att driva egna sakfrågor. Då hjälper inte ens välrepeterade vredesutbrott i partiledardebatter mot Jimmie Åkesson för "ren och skär rasism", ägnade att visa väljarna att isoleringsstrategin är välmotiverad. Väljarna har inte imponerats. Partiet landar nu på 6,7 procents väljarstöd i SCB-undersökningen – ett tapp på 1,7 procentenheter sedan höstmätningen och två procentenheter sedan valet 2018.
Om Socialdemokraternas opinionsframgångar fortsätter och V och C inte rasar i opinionen så blir Miljöpartiets och Liberalernas öden mindre viktiga. Men marginalerna är små och mycket oförutsett kan, som våren visat, hända.
Miljöpartiets kräftgång och Liberalernas vändning är anmärkningsvärda. MP tappar och borde ställa sig frågan hur det är möjligt att misslyckas som grönt parti när världen, som FN:s generalsekreterare Antonio Gueterres nyligen uttryckte det, är "på snabb väg mot klimatkatastrof".
Liberalernas påbörjade utmarsch ur dödsskuggans dal, under ledning av Johan Pehrson, kan vara vägen till att säkra L som riksdagsparti. Det finns egentligen inga andra förklaringar till det än att Johan Pehrson lyckats i sina framträdanden, gett Liberalerna borgerlig trovärdighet och nyanserat partiets hållning i paradfrågan skolan.
Moderaterna tappade 1,4 procent i SCB-undersökningen. Den tendensen måste Ulf Kristersson vända för att ha en chans att bli statsminister men så länge det inte gnistrar mer om Moderaternas budskap lär Magdalena Andersson sitta säkert. Alla svenska samhälleliga tillkortakommanden till trots så har kriget i Ukraina påmint oss om att Sverige faktiskt är ett gott land att leva i, med mycket att ta tillvara.
Oppositionen och dess ledare Ulf Kristersson måste försvara och lyfta fram det som är bra, att visa hur grundläggande värden, kultur och välfärdssystem skall försvaras samtidigt som man målar bilden av framtida möjligheter för Sverige och dess medborgare. Att bara "få ordning" räcker inte. Vi måste fås att tro att det verkligen blir ett ännu bättre Sverige med en moderatledd regering.
Oppositionen kan med all rätt kritisera regeringen för att inte ha vidtagit mer och effektivare åtgärder för att stoppa det accelererande våldet och dödsskjutningarna. Justitieministern Morgan Johansson, som är ansvarig minister, förtjänar skarp kritik för misslyckandet och för sina slarviga och arroganta uttalanden. "Han är svensk mästare i att skylla i från sig", som Ebba Busch sa.
Men misstroendeförklaringar inger varken förtroende eller vinner val. Det är svårt att förstå hur Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna resonerar när de bestämt sig för att stödja Sverigedemokraternas misstroendeförklaring mot Morgan Johansson. De har givetvis rätt att göra det men det ÄR inte rätt. Taktiskt sett vore det bättre att i valet begära väljarnas misstroende mot en regering och en minister som misslyckats i kampen mot våldet än att ägna sig åt, vad som av många uppfattas som, ett grälsjukt politiskt spel. Att försöka göra sig av med Morgan Johansson är faktiskt att göra sig av med ett bra valargument mot regeringen.
Därför är nog tyvärr vinnaren i misstroendematchen Magdalena Andersson. Hon framstår, trots sitt rasande avgångshot, som ansvarstagande och oppositionen som oansvarig – med en misstroendeförklaring "tre månader före ett ordinarie val, ett krig i vårt närområde och vår Natoansökan i ett känsligt skede", som statsministern uttryckte det.
Skall det bli ett välbehövligt regeringsskifte så måste oppositionen välja sina strider, vässa sin taktik och måla en trovärdig och attraktiv bild av varthän man vill leda Sverige!
