I maj månad kom en nyhet som rätt snabbt glömdes bort. Byggandet av ett nytt barnsjukhus jämte det befintliga Drottnings Silvias barnsjukhus vid Östra sjukhuset i Göteborg hade ökat i pris från 1,1 miljard till 1,9 miljarder.
Dålig framförhållning och planering resulterade i att regionen dessutom rundade lagen om offentlig upphandling, för att snabbt låta det redan anlitade byggbolaget NCC bygga för sjukhuset nödvändiga servicebyggnader och kulvertar.
Snabbt skulle det gå. Det handlade om infrastruktur och försörjning som egentligen borde ha varit på plats innan byggandet av sjukhuset ens påbörjades. "Vi skulle kanske inte ha byggt detta innan vi hade tagit tag i infrastruktur, kulvertlösningar och försörjning" förklarade förvaltningschefen på regionens fastighetsbolag, Västfastigheter för SVT (13/5).
Experter på offentlig upphandling kommenterade förfarandet med att det sannolikt rörde sig om lagbrott om det var så att behovet av byggnaderna redan i planeringsskedet kunde förutses. "Det kan vara så att vi varit ute i tassemarkerna", svarade förvaltningschefen lite försynt på frågan om regionen brutit mot lagen.
Hela den här historien låter bekant: Det görs en uppskattning och projekt börjar planeras. Sedan drar kostnaderna iväg. Eller så kommer man på, vilket är fallet med barnsjukhuset, att man missat något som måste hastas fram på ett sätt som kringgår lagar och regler.
I sjukhusets fall ligger kostnadsökningen, för tillfället, på 100 procent. I den göteborgska linbanans fall var den beräknade ökningen 300 procent. Lyckligtvis har den senare inte påbörjats. Och lär väl inte göra det heller.
Hela Västsverige står inför två stora utmaningar: Befolkningen blir äldre och behöver därmed mer vård och omsorg. Den så kallade försörjningskvoten i regionen är fortfarande hygglig. Varje person i arbetsför ålder försörjer 0,73 personer. Rikssnittet är något högre, 0,75 personer. Men i takt med att västsvenskarna blir äldre kommer färre behöva försörja fler.
Varje fördyrning, undermålig upphandling eller ogenomtänkt projekt i miljardklassen blir direkt en belastning på de, i proportion till de som ska försörjas, allt färre skattebetalarna. Det handlar inte om smaskiga skandaler på några tusenlappar, vilket varit fallet när politiker och tjänstemän åkt på resor med tveksam koppling till arbetet. Det här är belopp som direkt får konsekvenser på den lokala och regionala ekonomin.
Men det är i sammanhanget invecklade och rätt "tråkiga" frågor. Planering, upphandling, riskbuffert. Det är ord som får de flesta att somna. Men när politiker och tjänstemän i allmänhetens tjänst slarvar med dessa ting så står det oss alla dyrt. Några miljarder "hit eller dit" är kanske vad som står emellan kris och att precis komma fram till målsnöret i en lågkonjunktur. Den offentliga ekonomin har inte marginaler för dessa misstag.
Men så länge tjänstemän och ansvariga politiker kan rycka på axlarna och gå vidare så kommer misstagen att fortsätta. Köp in sprit till en kommunal middag och huvuden rullar. Men slarva bort några miljarder på undermålig planering och allt fortsätter som vanligt.
Vi rör oss nu in i ett nytt decennium då det kommer bli aktuellt med skattehöjningar - om det inte är så att regeringen har något ej ännu utspelat kort som vänder tillväxtsiffrorna. Svensk ekonomi går tyvärr inte, oavsett vad finansministern vill få oss att tro, som tåget. Andra kvartalets sammanställning av den ekonomiska utvecklingen visar att Sverige har den tredje lägsta tillväxten i Europa.
Framväxten av en alltmer ansträngande försörjningskvot och behovet av akuta besparingar, vilket Göteborgs stad nu lever med, äger rum i en högkonjunktur. Det är inte svårt att föreställa sig en liknande situation fast i en lågkonjunktur. De där miljarderna som tillkommer sent i byggprocesserna blir då plötsligt betydligt mer besvärande.
