Det är tuffa ekonomiska tider för hushållen. Inflation, räntor, elräkningar, hyran eller avgiften till bostadsrättsföreningen… Allt kostar mer. Och det blir värre innan det blir bättre. Enligt en rapport från fastighetsförvaltaren Nabo kommer landets bostadsrättsföreningar att behöva höja avgiften med, i snitt, 40 procent under året för att kompensera för inflation och höjda räntor.
Under 2023 kommer ett genomsnittligt svenskt hushåll att förlora 35 000 kronor i köpkraft, enligt uträkningar från Handelsbanken – som också varnar för att svensk ekonomi kan stå inför en krasch om det vill sig illa.
Men banken själv behöver inte deppa. Under tredje kvartalet i fjol gjorde Handelsbanken en vinst på 7,3 miljarder kronor, vilket hittills är det högsta i bankens historia. Det lär inte bli sämre för det fjärde kvartalet.
De är inte ensamma. På tisdagen kom nyheten att Swedbank gör en rejäl vinst för det sista kvartalet 2022. Före skatt landade vinsten på nästan 8,6 miljarder kronor under dessa tre månader. Det var en miljard mer än väntat. Även de andra stora bankerna, SEB och Nordea, har gått riktigt, riktigt bra de senaste åren.
Rubrikerna talar sitt tydliga språk. Det är ”rekordvinster” och ”pengaregn”. Lönsamheten beror till stor del på att skillnaden mellan bankernas in- och utlåningsräntor ökat. Det vill säga, skillnaden mellan räntan de tar för att låna ut exempelvis bolån, och den ränta de ger kunderna som har sparpengar på kontot.
För den som är intresserad av aktier är bankaktierna en riktigt lönsam affär just nu. Medan den vanlige knegaren – inräknat större delen av medelklassen – ligger vaken om nätterna och oroar sig över kostnadsökningarna kan bankernas ägare poppa champagnen.
Sällan har ett systemfel illustrerats med sådan tydlighet. För det är faktiskt stötande. Inte att företag gör vinst i sig – det är själva syftet med ett företag – utan att de gör groteska övervinster på bekostnad av löntagare.
Banker är speciella för att deras enda egentliga produkt är att låna ut och in pengar. Därmed är utrymmet för kvalitetsförbättring av produkten knappt. Jämför det med tillverkare av mobiltelefoner eller städtjänster, som kan konkurrera med en bättre produkt eller tjänst. Den enda "förbättringen" banken kan göra är sådant som tillför värde på marginalen för kunden, som en smidigare hemsida eller ett trevligare bemötande i telefon. Det enda som driver konkurrensen är därmed priset för "varan".
Men inte ens prissättningen behöver de egentligen konkurrera om, eftersom det inte råder någon vidare konkurrens. De fyra stora bankerna har cirka 80 procent av bolånekunderna. Det är det som gör att de kan tjäna gott på bolån men samtidigt slipper erbjuda sina kunder någon vidare ränta tillbaka på sparkontona. De gör det för att de kan. Bankernas enorma vinster är inte uppkomna för att de lanserat en superpopulär, ny produkt. Pengaregnet är möjligt för att de helt enkelt utnyttjar det faktum att konkurrensen brister och att de vanliga marknadsmekanismerna därmed är satta ur spel.
Som om inte det vore nog backas bankernas verksamhet upp av skattebetalarna, det vill säga samma människor som de tjänar sina pengar på.
Varför är det ingen som reagerar? Var är vänstern när man behöver den? Och alla de som värnar om marknadsekonomi och fri konkurrens?
Bankernas övervinster måste upp på den politiska dagordningen. I goda tider kanske bankernas pengafest kan slinka under radarn. Men i tider av ekonomisk kris håller det inte.
Konkurrensen måste öka. Lagstiftaren bör stå på kundens sida. Som Andreas Cervenka skriver i Aftonbladet (30/1) borde politiken tvinga fram bättre konkurrens, bland annat genom att göra det billigare att byta bank och säga upp sina lån i förtid.
Dessutom borde det bli enklare att flytta sitt sparande. Det borde gå att skjuta upp skatten när man säljer fonder hos en förvaltare för att i stället placera pengarna någon annanstans. Att ladda ned sitt amorteringsunderlag, som är ett första steg för att byta bank, borde gå att göra genom ett enkelt klick. Vi måste göra upp med normen att man "har" en särskilt bank som man alltid är trogen.
Bankerna bör också bli skyldiga att pedagogiskt redovisa hur stort påslag de gör för bolån, som i Finland. Folk måste se hur mycket bankerna tjänar på dem. Först då kan det bli ändring.
